Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Högskolan för Scen och Musik’

Frej von Fräähsen

Frej von Fräähsen

Bloggen om dans intervjuar i höst dansare. Alla får svara på ungefär samma frågor för att se om det möjligtvis går att upptäcka ett visst mönster hos människor som har dansen som liv.

Hej, vem är du?

Jag heter Frej von Fräähsen och är dansare och koreograf med utbildning från Laban i London. Jag är storebror, vegetarian, bokslukare, meditatör, 70-talist, idealist, bög, gottegris, sci-fi nörd, pragmatiker OCH drömmare.

Frej bokslukare

Frej bokslukare

När och varför började du dansa?

Jag började dansa i tvåan på gymnasiet och det var helt och hållet tack vare en bok. Jag har alltid varit filosofiskt och existentiellt orienterad och i gymnasiet började jag läsa obskyra böcker om metafysik och schamanism bland annat. En bok som hade förirrat sig till ”Parapsykologi”-hyllan på Karlstads Stadsbibliotek var boken ”Rörelsens Helande Kraft – vägen till extas” av Gabrielle Roth. Hon är upphovsperson till frigörande dans och hon skrev i boken att den här praktiken kom till som en kroppens andliga disciplin. Den boken följde med mig överallt när jag flyttade runt på olika utbildningar och jag hittade alltid en plats att dansa på, helt för mig själv. Det var först många år senare som jag fattade att man kan välja dansen som yrke.

När blev dans ditt liv på riktigt? En särskild händelse/beslut?

Jag hade gått en teaterutbildning på folkhögskola och provat på fridans en gång i veckan. Sedan fick jag chansen att vara med i en dansuppvisning med den lilla stadens dansstudio. Jag var såld! Jag sökte då till en folkhögskola med dansinriktning och gick där i två år innan jag fick jobb på Dans i Värmland. Jag hade turen att träffa på några verkligt inspirerande kollegor som hade gått utbildning i London så jag sökte dit och kom in på LABAN. http://www.trinitylaban.ac.uk/ (se tidigare inlägg om Yat Malmgren och Rudolf Laban)  

Går det att säga att dansare har en speciell livsstil med vissa kännetecken? 

Ja och nej? Dansare är ju precis som alla andra, med miljarder små olikheter och egenheter. Däremot kanske man som dansare är mer rumsligt och proprioceptivt ”närvarande”. Jag menar att vi har odlat en förhöjd känsla av vår kropp och dess relation till allt annat. Kanske att dansare är lite mer intresserade av kost och kroppslighet än övriga populationen men vad vet jag. Många dansare jag känner har en sinnligare inställning till livet och är ganska pragmatiskt lagda. En av fördomarna sedan gammalt är ju att dansare inte är så intellektuellt orienterade men den myten tror (och hoppas jag) håller på att försvinna. Kroppen är ju politiskt högexplosiv fortfarande, särskilt om man betänker genus- och queerperspektiven, därför tror jag att det är svårt att bli riktigt duktig som dansare och koreograf om man inte är lite insatt i kroppen som biologiskt/ socialt/ konstruerat fenomen. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är dansarens plikt att förstå det medium, och hur det läses, som hen har valt att arbeta med.

Frej i soffa

Frej i soffa

Det dyker upp kurser i yoga/dans t ex, hör de ihop eller är det en marknadsanpassning? 

Jag tror säkert att det bland dansarna finns smarta entreprenörer som vill hitta ett sätt att överleva genom att paketera yoga och dans tillsammans. Vi har ju inga enorma löner precis och vår konst är ofta missförstådd och inte alltid så lätt att förstå. Jag missunnar ingen att tjäna sitt dagliga bröd på annat sätt än att visa sina sår på scenen.

Jag tänker också på en del danstekniker som anpassat yogan och gjort den mer ”dansant” och rytmisk. Yoga är en så gammal träningsform med tydlig struktur, en anmoder till dans.

Yoga och dans ”gifter sig” väldigt bra skulle jag säga och jag tror inte att det nödvändigtvis innebär en marknadsanpassning när de kopplas ihop. Yoga märker kroppen på ett specifikt sätt och konstruerar den efter en viss filosofi kring vad kroppen är och det gör ju även dansen. Egentligen handlar väl alla dessa discipliner om att uppnå kontroll över ett rebelliskt medium (kroppen men inom yoga även mentala/ andliga processer) och de kan säkert förmera varandra. Personligen älskar jag yoga men jag tänker att man kan närma sig den på olika sätt. Hukar och bockar jag mig inför en tradition som är exotisk och lockande eller kör jag fram med ångvälten och roffar åt mig i postkolonialistisk anda? 

Frej ger en mastercass i St Petersburg:

Just. Jag har tidigare nämnt Iyengar yoga som ”postmodern yoga”. Balett/modernt/street då? Passar de ihop, eller stör de varandra i sina olika tekniker?

Den gemensamma nämnaren är kropp och rörelse. Jag tror inte att det gagnar oss att konstruera vattentäta skott mellan de olika teknikerna. En teknik är inte ett självändamål utan ett sätt att prägla eller ”märka” kroppen så att den är redo för konstnärlig praktik. Det är säkert, i någon mån, så att vissa tekniker motverkar varandra. Street och Balett kanske är svåra att kombinera då de ”märker” kroppen på olika sätt. Trots detta menar jag att man blir en smartare vetenskapsman av att spela musik, en kock blir bättre på sitt yrke genom att måla och klättra i träd, en balettdansare blir finkornigare och mer itnressant om hen också behärskar en annan teknik.  Vidare är jag kanske kontroversiell (?) men jag tycker att street ÄR en modern teknik. Att stänga ute Streetdansen från de fina salongerna är inte bra eftersom den representerar ett kroppsligt paradigmskifte i hur vi använder den konstnärliga kroppen. Alltså måste alla ”moderna” utbildningar erbjuda streetdans som ett sätt att ”märka” kroppen för ett mer samtida sätt att arbeta. Jag är själv inte streetdansare så jag ska vara försiktig med att tro en massa. Tycka kan man ju dock alltid. Jag tycker alltså att streetdansen borde nämnas tillsammans med den samtida dansen. Vidare kan jag tänka, utan att ha sett väldigt mycket streetdans måste jag erkänna, att streetdansen som disciplin har lite att arbeta med för att kunna flytta in i den samtida debatten kring kropp, estetik och politik. Om jag förstår rätt så har streetdansen en tradition av show och underhållning men också kännetecken av att vara en ”bruks”dans – en dans att samlas i och kring. Jag skulle tycka det var väldigt intressant att se fler koreografer, med streetdans som uttryck, som använder sig av sin disciplin för att expandera debatten kring kropp och identitet. Fast det kanske redan har gjorts väldigt mycket? Det är, som sagt, inte mitt fält så jag får vara lite försiktig med att tycka.

Frej i St Petersburg:

Precis – och frågan är om streetdansen anpassas för de fina salongerna? Bounce på Dansens Hus t ex. Vad har du för förhållande till musik? (din personliga smak?)

Synt-disco-pop gärna med en färgning av 80-tal och paljetter. Annars också klassisk musik och där är renässans och barock favoriter. Jazz är någonting jag lyssnar allt mer på, tack vare min pojkväns inflytande, samt elektronisk musik. Jag går mer och mer åt det elektroniska och artificiella hållet. Skumma syntljud, svishande högfrekventa pip och mörka basgångar som lurar i de nedre registrena…. ja det är kusligt och alldeles underbart!

Kläder?

Någon sade till mig att jag klär mig som en tonåring. Kanske det är någonting som är lite betecknande för dansare av en viss kategori? Jag ogillar att känna mig instängd. Tajta kläder går bort och är jag hemma så har jag helst bara kallingar och en t-shirt. Är man van vid att ta rummet i besittning så vill man inte ha några hämmande attribut!  Jag gillar också att leka med kläder. Kroppen är ett galleri och den klär jag i ett kollage av fint och fult. Ofta lager på lager men jag gillar att blanda farfars gamla tweedkavaj med en sprillans ny limegrön adidasjacka. Som grädden på moset kan man ju avsluta med Vasaorden i ett fint sidenband och ett par rosa Converse? Eller?

Frej i plommonlila

Frej i plommonlila

Absolut! Mat då? Vegetarianism/rawfood? Champagne/ostron? Spritkök/pulversoppor?

Jag har varit vegetarian i 20 år, and still going strong! Jag behöver inte äta djur och då vill jag inte göra det heller. Det är inte min plats att moralisera men personligen kan jag inte motivera att väldigt mycket lidande tillfogas kännande varelser för min hungers skull. Eller låt mig säga det där på ett annat sätt: jag kan inte motivera att väldigt mycket lidande tillfogas kännande varelser för min NJUTNINGS skull. Annars GÄRNA champagne. Blinies med hackad lök, gräddfil och vegansk ”Kaviar” är ett gott tilltugg!

Samhällsklass? Hög/låginkomsttagare?

Solid medelklass med högadliga aspirationer. Varför begränsa sig liksom? Jag skulle, i likhet med många dansare, bli nöjd om jag bara finge vara någon sorts inkomsttagare då och då.

Saknar du ditt ”golv”, din ”mark” när du är långt från studion? Allt mindre. Studion är viktig i perioder men kroppen är min mark.

Har dansandet förändrat dina rörelser i vardagen? Absolut. Man blir mer rumsligt och kroppsligt intelligent av att dansa.

Frej med dansare på skandinaviska mediekonferensen Nordmedia:

Vanliga dansarskador?

Ryggen är min egen svaga punkt. En medfödd extra kota i ländryggen tillsammans med några ledsna diskar ger kronisk smärta. Men ju äldre jag blir, och ju mer mitt förhållande till kroppen mognar, desto mer tänker jag på skadan som sandkornet i ostronet. När det skaver blir det en påminnelse om att jag har stressat eller slarvat eller kört över mig själv lite för mycket. Då måste jag kapsla in sandkornet i ”self-compassion”, ta hand om mig, ge mig själv space. På så sätt blir det skavande en pärla.

Frej i kimono

Frej i kimono

Finns det någon pensionsgräns för proffsdansare?

Ja och nej. På operascenen är det ju svårt att fortsätta när (inte om) kroppen tar stryk en gång för mycket. Men så finns ju riktigt häftiga donnor som Yvonne Rainer och Debora Hay som fortsätter århundrade efter århundrade. Om kroppen, snarare än scenen eller studion, är din ”mark” så kan man fortsätta att ”touch ground så” länge man lever.

Deborah Hay’s solo: (Yvonne Rainer finns med i tidigare blogginlägg, t ex  om postmordern dans och om manifest i danskonsten)

Mer Deborah Hay:


Bloggen om Dans tackar Frej för att han generöst delat med sig av sitt universum. Vill du veta mer om Frej vill jag rekommenderar hans blogg, Prinsesspartiet:  http://prinsesspartiet.se

http://www.intressant.se

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: