Kring det lilla vita lusthuset på den stora gröna ängen samlades igår väldigt många människor för att ta farväl av koreografen, dansaren och pedagogen Lee Kum-ah.
Det blev ett vackert och ljust minne.
Musik för Kum-ah
Lee Kum-ahs syster Miriam berättade så fint om deras uppväxt, uppbrott från Korea och livet i Sverige tillsammans. Hon berättade om hur man i Korea har picnic med sina bortgångna släkter och vänner, vilket vi nu också hade i Botaniska. Mette Wiik hängde upp linor med foton, papperstranor och lotusblommor. Den som ville fick även vika egna tranor och hänga upp. Musiker spelade, dansare dansade, Gunilla Witt läste poesi, Gun Lund hyllade Lees konstgärning. Lars Persson hade klippt ihop filmer med Lees koreografier.
Miriam berättar
MINNESTAVLA
MINNESTAVLA
En stor del av Göteborgs fria dansliv, bl a Ulla Eckersjö, Stina Hedberg, Eva Ingemarsson, Anna Westberg, Bronja Novak, Anna Wennerbeck, Helen Ridal, Veera Suvalo Grimberg, Olof Persson, Gunilla Jansson, Luisa Denward, Torun Odlöw m fl framförde en gemensam dansimprovisation på gräsmattan framför Lusthuset.
Vi sörjer och saknar Lee mycket. Vi insåg igår att hon är den första jämnåriga kollegan vi förlorat, den första av oss som går.
Vila i frid, Lee Kum-ah.
Lees kollegor från Peter Pan på Nationalteatern för 27 år sedan sjöng sången Landet Ingenstans.
Peter Panarna
Text och regi: Med Reventberg Musik: Björn Isfält
Att alla barn kan flyga om de vill
en gammal sanning ingen kände till
Förrän de flög ifrån dig härom natten
En resa långt bort över svarta vatten
Till Landet Ingenstans
Så flyg med mig följ med mig
rakt in i solens glans
Där någonstans någonannanstans
finns Landet Ingenstans
Bloggen Om Dans 