Grattis Elsa!
Du är Göteborgs Universitets allra första utexaminerade danslärare.
Hur känns det?
Jag känner mig tacksam över att fått vara med under utbildningens första år på Göteborgs Universitet. Det har hänt så mycket sedan 2016 och det har varit fantastiskt att fått följa programmets utveckling som tack vare universitetslärare, programansvarig och engagerade studenter håller en väldigt hög kvalitet. Parallellt med utbildningen har jag jobbat med dans på olika sätt och examen har känts långt borta så det har inte riktigt sjunkit in att jag nu är klar.
Vad handlade ditt examensarbete om?
Av intresse för dansares och danselevers kroppsuppfattning och vad som påverkar den gjorde jag tidigare under utbildningen en litteraturöversikt om det. Det visade sig att speglar, som är vanliga i danssalar är en faktor som påverkar danselevers kroppsuppfattning och därför gjorde jag en intervjustudie om danselevers erfarenheter av speglar i dansundervisning.
Viktig undersökning för framtida undervisning. Använde du Lacan’s spegelteori där?
Nej, använde inte Lacan men det hade varit jätteintressant! Använde fenomenologi som metod och teori. Livsvärldsfenomenologi, Merleau-Pontys teori om den levda kroppen och begreppet chiasm.
Du har studerat både på Högskolan för Scen och Musik och på Pedagogen. Hur har skiftet varit mellan föreläsningssalar och dansstudio, skillnaden i kunskapsinhämtning på konstnärliga och pedagogiska fakulteten?
Det har varit varierande minst sagt. I föreläsningssalen på Pedagogen kan det vara flera hundra (före pandemi) medan jag ibland det i danssalen på HSM bara varit jag och en lärare. En får träffa och lära känna många olika människor. På pedagogen får en med sig ett brett perspektiv på pedagogik både historiskt och samtida. Under kärnkurserna på Pedagogen har det varit mer självstudier vilket möjliggjort för att kunna hålla igång dansen samtidigt och även skapa samarbeten med andra studenter på Konstnärliga fakulteten vid sidan om studierna. Ämneskurserna på Högskolan för Scen och Musik har gett en fördjupning i dansämnet och i vissa kurser även inneburit samarbeten med teater och musik-studenter vilket varit roligt och viktigt för förståelsen för varandras ämnen.
Dansen kom in på Göteborgs universitet först 2016. Vad var det som gjorde att det tog så lång tid, tror du?
Jag tror det beror på att dans är ett relativt ungt forskningsområde men även att dans bär en historia av att vara feminint kodat och av tradition inte har en lika given plats i akademien generellt sett mot vad ett mer maskulint kodat ämne har. En vinst med att dansen nu finns på universitetet är att det öppnar upp ytterligare möjligheter för fler att studera dans i olika former. Dels genom tvärkonstnärliga samarbeten på Högskolan för Scen och Musik, dels erbjuds fristående kurser för dansare, danspedagoger och danslärare.
Har du några tankar om transdisciplinära arbeten mellan fakulteterna?
Absolut, det tror jag framtiden kommer att vilja ha mer av. Dans och andra estetiska uttrycksformer har ju visat sig vara goda verktyg för lärande i andra ämnen, genom att vi aktiverar flera sinnen. Dessutom är det en tillgång för samarbete med framtida kollegor att kunna göra ämnesöverskridande arbeten om en får testa på det under utbildning.
Du har också en utbildning till professionell dansare från Balettakademien.
Vilka är de största skillnaderna mellan en yrkesinriktad dansarutbildning och en danslärarutbildning?
Under yrkesutbildningen fick jag fokusera helt på den egna utvecklingen. Det var en väldigt teknisk utbildning, jag fick lära mig otroligt mycket om den egna kroppen och dans som scenisk konstform. Yrkesutbildningen öppnade dörrar till att arbeta som dansare och koreograf. Under danslärarutbildningen har jag fått fördjupade kunskaper om dans och undervisning i dans. Den har gett verktyg att möta individer på olika nivåer och med olika förutsättningar. Den vetenskapliga förankringen ger även ytterligare perspektiv på dans och utbildning vilket varit viktigt för en bredare förståelse för utbildningssystemet och scenbranschens olika aktörer, hur de hänger ihop och hur de kan utvecklas.
Hur kommer du att kombinera ditt arbete som dansare och pedagog i framtiden?
Jag kommer att arbeta parallellt med båda delar så långt det är möjligt, det har fungerat hittills och passar mig väldigt bra. Uppdrag som dansare ger mig inspiration in i det pedagogiska arbetet och tvärtom, det ena stimulerar det andra och jag trivs bäst när jag får göra båda delar.
Hur viktig är en universitetsutbildning för danskonsten och dansfältet?
Det finns bra utbildning i många olika former, en universitetsutbildning i dans tänker jag är viktigt på flera sätt. Att dans har fått utrymme på Göteborgs Universitet tror jag bidrar till nya möjligheter och fler vägar för dansen att ta plats i samhället lokalt och nationellt. Det ger också dansverksamma en ytterligare plattform som jag hoppas i förlängningen kan stärka dansens ställning kulturpolitiskt och skolpolitiskt. Jag ser även hur samarbetet med andra universitet och aktörer i samhället bidrar till ett mer holistiskt arbete med dans.
Vill du dela med dig av en eller flera händelser som var avgörande för ditt fortsatta arbete med dans?
Att danslärarprogrammet kom till tror jag har varit avgörande för att jag skulle kunna utvecklas pedagogiskt och samtidigt fortsätta arbeta med scenkonst. Jag fick veta att programmet skulle starta under en period när jag funderade mycket på vad jag skulle göra med dansen, jag visste att jag ville lära mig mer om undervisning i dans och var sugen på att läsa och nörda ner i dansämnet ännu mer. Utbildningen kom nog i rätt tid för mig.
Vem är din favorit i danshistorien?
Isadora Duncan om jag ska välja en. Hur hon tillägnade sitt liv åt en danskonstnärlig revolution som idag genomsyrar danskonsten på så många sätt, kritiskt, feministiskt och pedagogiskt.
Vad gör du härnäst?
Ser nu fram emot några semesterveckor och en fristående kurs i jazzdans på Högskolan för scen och Musik. Därefter ett residens under kulturfestivalen Nordiskt Ljus i samarbete med film-konstnären Åsa Båve. I höst blir det dansuppdrag och ett nytt spännande arbete som danslärare på Lunnevads folkhögskola.
Har du några favoritdansklipp som du vill dela med Bloggen om Dans?
Jag såg Skånes dansteater visa verket Berlin av Hofesh Shechter på Regionteater Väst i Uddevalla, 2009 måste det varit, och drogs med totalt i de urbana rörelserna och musiken. Ett sånt där magisk minne:
I detta klipp visas verket Uprising från 2006 av Hofesh Shechter med dansare från Alvin Ailey American Dance Theatre:
Jag ser också fram emot att se mycket mer av Mari Carrasco. Här är kortfilmen Ready to Surrender i koreografi av Mari:
T a c k E l s a, l y c k a t i l l !
Ni som är nyfikna på Elsas arbete kan gå till länken härnedan och ladda hem Elsas uppsats:
Spegeln är publiken: En kvalitativ intervjustudie av fenomenet speglar i dansundervisning
Bloggen Om Dans 