Unga Atalante
StoraTeatern 1943
Man får förmoda att Göteborgs dansliv är ungt, det dansliv som blev tillgängligt för den ”vanliga” publiken. Stora teatern slog upp sina portar 1859. 1920 fick Stora Teatern sina första fast anställda dansare. De fick till en början bara dansa i operor och operetter, för att i slutet av 1960 och 1970 dansa självständiga balettverk. Conny Borgs och Elsa Marianne von Rosens helaftonsbaletter och Ulf Gadds dansteater bidrog till att skapa en intresserad danspublik i Göteborg. Detta betyder att våra far- och morföräldrar i denna del av Sverige inte kunde köpa biljett till ett fristående dansevenemang och därmed heller inte tänka på, eller relatera till danskonst, såvida de inte rest till Köpenhamn eller London eller Paris. Eller St Petersburg, New York eller Tokyo. Medborgare i Göteborg har heller inte under en särskilt lång tid kunnat tänka sig att dansare kan vara ett yrke.
Ulf Gadd och Conny Borg
I Göteborg grundades Balettakademien 1967 av Claude Marchant och Lia Schubert. Skolan blev ett komplement till Stora Teaterns Balettelevskola, som startade 1949/1950 med Mila Gardemeister som ledare. Claude Marchant, som var solist i Katherine Dunham´s danskompani förde in jazzdansen till Sverige och undervisade också på Balettakademien. 1968 grundade han Marchant Dance Theatre för att han ville att eleverna så tidigt som möjligt skulle få möta en publik. Det fanns också en dansskola som hette Danshuset, på Friggagatan. Danshuset öppnades av Kenneth Blom och Tomas Ahlström 1976. Tomas Ahlström startade även Dansbutiken i Göteborg. 1978 öppnades även Studio 2 av Kenneth Blom och dansaren och koreografen Ran Hamilton, som idag driver yrkesskolan Performing Arts School samt Dansforum i Göteborg.
Danshuset finns också fortfarande, men med ny ledning och i nya lokaler. På Danshuset kunde man alltså i slutet av sjuttiotalet ta klass i klassisk balett, fridans, barndans, jazzbalett, stepp och flamenco. Det att denna skola etablerades gjorde att det fanns ännu en möjlighet att bli professionell dansare på heltid i Göteborg. Undertecknad dansade här jazzbalett sex eller sju dagar i veckan för Kristina Klausson.
Claude Marchant
På Danshuset möttes dansarna Eva Ingemarsson, Gunilla Witt, Gun Lund, Lee Kum-ah Nathansen och Ulla Eckersjö i slutet av 1970-talet. Det var här de fick sin dagliga träning. Lee Kum-ah Nathansen undervisade i klassisk balett och var utbildad i London. Lee Kum-ah Nathansen var en av mina första balettlärare – vi dansade även tillsammans i föreställningen Peter Pan på Nationalteatern, i koreografi av Joachim Berndtsson. Eva, Gunilla och Gun dansade bl a i Marchant Dance Theatre och i balettpedagogen Iskra Rings grupp ”Kropp och Själ”.
Jag fick kontakt med Ulla Eckersjö, nu anställd på Högskolan för Scen och Musik, för att få veta mer om hur det fria danslivet blev till i Göteborg. Ulla Eckersjö hade just utexaminerats från koreografutbildningen på Danshögskolan i Stockholm. När hon kom tillbaka till Göteborg tränade hon bl a med Gunilla Witt, Gun Lund och Eva Ingemarsson som just startat en av Göteborgs första fria dansgrupper, Rubicon, 1978. Rubicon skapade då dansföreställningar för barn som de turnerade med på olika bibliotek i Göteborg, Halland, Bohuslän och Västergötland. Bibliotek hade denna tid god ekonomi och köpte mycket ofta in föreställningar. Ett nätverk byggdes upp mellan biblioteken och scenkonsten.
Pomonas dans med Ulla Eckersjö, foto Per Hedelin
Rubicon var också aktiva med att skapa en subventionerad daglig träning för professionella dansare. Detta för att man skulle få en kvalificerad träning för yrkesverksamma och förlägga den på morgonen, så att man sedan kunde börja repetera direkt efteråt. Den dagliga träningen flyttades från Danshuset till Dansforum och slutligen till en helt egen studio; Kulturbageriet i Asklunds gamla bageri på Övre Husargatan. Utanför Asklunds bageri var det för övrigt hungerkravaller 1917. Göteborg hade fått sin första fria replokal för dans, frikopplad från skola och institution. Här blev många dansare, dansgrupper, koreografer, föreställningar och projekt till. Här bildades även Danscentrum Väst 1990. Kulturbageriet fick tyvärr inte fortsätta. Ägarna av huset ville renovera och bytte till mer köpkraftiga hyresgäster, såsom 7 Eleven. Danscentrum Väst flyttade till Ärlegården. ”Ärlegården är ett resultat av många års kamp för de fria dansarna och Gun Lund speciellt, har gjort en jätteinsats för den fria dansens fortlevnad och utveckling i vår region,” berättar Ulla Eckersjö.
Kulturbageriet på Övre Husargatan
1985 tog den fria dansen plats på Nationalteatern, f.d. Atelierteaterns scen vid Kungstorget, i ett gemensamt projekt, 4 koreografer. De fyra koreograferna var Stina Hedberg – även hon från Danshögskolans koreografutbildning, Ulla Eckersjö, Lori Sundeen Söderberg och Rubicon. Rubicon bestod alltså av ett koreografkollektiv.
Ett av Rubicons dansprojekt var Rubicon – stadens dansare. Vad gör en dansgrupp verksam i Göteborg, men utan fast scen? Tar plats i staden, gör staden till scen. Vi var många unga dansare som deltog i Från Bro till Bro och Götaplatsens trappor tillsammans med dansgruppen Rubicon.
Ett klipp från Från Bro till Bro:
Från bro till bro
Götaplatsens trappor
1987 fick Göteborg sin första fria scen för dans, Unga Atalante. Rubicon; dvs Eva Ingemarsson, Gun Lund, Lars Persson, Niklas Rydén och Gunilla Witt startade denna scen tillsammans med Utomjordiska Barockbolaget. Ulla medverkade som dansare i Unga Atalantes invigningsföreställning Allting rasar inför en naken skuldra som skapades av koreografen Eva Ingemarsson. De dansade i ett hav av sand. Jag såg själv föreställningen och den gjorde ett oförglömligt intryck på mig.
Ett klipp från Allting Rasar inför en naken skuldra:
Såhär skrev Horace Engdahl om föreställningen:
”En skärva av galenskap splittrar synfältet redan från början och underfundigheten tilltar. Föreställningens beståndsdelar är virtuost avvägda mot varandra. Helheten förblir svävande i en ovisshet mättad av associationer. /…/ Dansarna skäms inte att ge av sig själva och att fånga blicken. De har med detsamma förstått att tydlighet inte är detsamma som entydighet, utan ett stort värde. Jag för in Unga Atalante på min karta över obligatoriska besöksmål inom scenkonsten.”
Horace Engdahl, DN 11/3 1987
Ulla Eckersjö arbetade sida vid sida med Stina Hedberg. De gjorde Damballah 1987-89, en barnföreställning. Dessförinnan gjorde de Lindanser, som uppfördes på Rostrum (Stora Teatern), Nya Varvet (i Taiphoon Tivolis lokaler) och Backa Teater. Husvilla som de var, gjorde de den som en miniturné i Göteborg med sig själva som dansare och med bland andra Lee Kum-Ah, Joakim Berndtsson, Helena Andersson, Lori Sundeen och Michelle Collins. ” Om jag skall titta tillbaka och förnimma sådant som satt djupa spår på detta tidiga stadium så minns jag tiden med Lindanser som något alldeles speciellt. Tiden när vi repeterade och spelade på Nya Varvet var, när jag ser det med tidens perspektiv, nästintill magisk. Vi skapade väldigt stämningsfylld och sprakande konst med cirkusförtecken i en gammal byggnad för sjömilitärer i ett då ganska avlägset hamninlopp,” berättar Ulla Eckersjö.
Ulla Eckersjö och Joakim Berndtsson i Grunt Vatten, foto Anette Åberg
Ulla reflekterar över den utominstitutionella dansaren/koreografens liv. ”På ett sätt är det väldigt ensamt och det har varit svårt med en kontinuitet. Men det har varit ett fantastiskt stöd i att vi varit flera och haft gemensamma repetitions- och träningslokaler. Under en tid hade jag Big Wind som bas. Att arbeta helt utan någon produktionsapparat är nästan omöjligt. Min svårighet i att ha en jämnare produktion har varit att jag under hela tiden parallellt arbetat som lärare. Försörjningen har blivit möjlig genom undervisning och koreografiska uppdrag på teatrar.” Det Ulla berättar är ganska typiskt för den ”fria” danskonstnären.
1989 hade dansverket I Gudars skymning av Gun Lund premiär på Vadholmen, utanför Kungälv. Ett rikt kulturliv är ett tecken på välstånd. En italiensk ballerina såg detta dansverk och insåg att Sverige är ett fantastiskt dansland. Hon flyttade sålunda hit. Hon hette Lucia men jag vet tyvärr inte vad hon gör idag.
I gudars skymning
Jag ska skriva mer om den nutida dansens pionjärer i Västsverige. Ni är välkomna med förslag. Pionjärerna är alla ännu så upptagna med att skapa utrymme för, skapa och adminstrera sin konst. Gun Lund och Lars Persson har t ex öppnat ännu en dansscen i Göteborg; Tredje Våningen, efter att ha drivit Sveriges minsta dansscen 24 Kvadrat i tolv år.
Gun Lund och Lars Persson
Här är ett dansverk av Gunilla Witt, med Janni Groenwold Tschanz som dansare:
Jag tackar Ulla Eckersjö, Marie Apelberg, Matts Brunnegård och Margrete Schultz för ovanstående information.
Bloggen Om Dans 