Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2011

Som jag skrivit tidigare finns det ett motstånd i modern dans, där dansarna och koreograferna blir rebeller som går emot den rådande samhällsordningen. Den klassiska baletten var en gång, på ett sätt, också rebellisk för den ville försvara rätten att framföra ett drama utan ord och därmed kroppens rätt till sitt specifika uttryck. Den klassiska baletten verkade i motstånd mot ordet och talteatern. Men den var understödd av hovet. Vilka har stött/stödjer den moderna dansen? Idag är det Kulturrådet och Konstnärsnämnden som ger anslag både till den fria och den institutionella dansen, både till klassisk balett och nutida dans. Förr var det mecenater, drottningar, kungar, tsarer och furstar. Den samtida konsten har alltid haft svårt att få stöd av sin samtid.

Om den moderna dansens anhängare och utövare ville definiera sitt rörelsespråk separerad och särskiljd från den klassiska baletten (relation till golv, flexad fot, kostym, rörligare torso, knuten näve mm) ville den postmoderna dansens anhängare och utövare definiera sitt rörelsespråk separerad och särskiljd från den moderna dansen. De postmoderna koreograferna ville skapa en dans fri från själ, berättelse, bild, känsla, kostym, ande, manér, hjärta, teknik, vilket såklart blir en teknik i sig. Tekniker som används i den postmoderna dansen är Body Mind Centering, Alexanderteknik, Feldenkrais, Kinetic Awareness, Yoga, Pilates. Man ville frigöra dansen från handling och mening. Om man använde text i sin danskomposition ville man även befria texten från traditionellt berättande. Dansen och musiken skapades på lika villkor, utan att följa eller förfölja varandra. Man experimenterade med ”vardagliga rörelser”, ljud och röst i vardagen, röst och kropp befriad från ord och linjärt berättande. Dessutom började man göra dansaktioner, där man också befriade dansen från det konventionella teaterrrummet.

Judson Church i New York City

Den postmoderna dansrörelsen var stark i New York City 1960-1970 och startades delvis av kollektivet Judson Dance Theatre 1962, med Judson Memorial Church som scen. Gruppen formades av deltagare i en danskompositionsklass ledd av Robert Dunn (1928-1996). Robert Dunn var musiker och dansare som studerat med Cunningham och Cage. Han undervisade enligt John Cages icke-fördömande principer, dvs lärde eleverna analysera sin egen och andras form, struktur och arbetsmetod istället för att lovorda eller kritisera dem. Koreograferna i Judson Dance Theatre var David Gordon, Steve Paxton (se tidigare inlägg), Yvonne Rainer, Trisha Brown, Lucinda Childs, Sally Gross, Deborah Hay, Tony Holder, Elaine Summers, Aileen Passloff, Meredith Monk, James Waring, Jessica Cargill, Jen Scoble, Carolee Schneemann, Malcolm Goldstein, Philip Corner och Judith Dunn. På denna experimentscen utvecklades också dansimprovisation, contact improvisation och dans för kameran. Till scenen var även andra konstnärer knutna; tonsättare, författare, scenografer, som alla arbetade i en postmodern anda.

Lucinda Childs

Här har jag samlat några klipp med några av medlemmarna i the Judson Dance Theatre:

En film av bl a Elaine Summers som jag träffade på ett dansfilmsymposium på University of Wisconsin år 2000. Elaine Summers är en av grundarna till danstekniken Kinetic Awareness. Hon säger såhär: I consider everyone a dancer since we are all dancers, secret or declared.

Här är ett underbart klipp där Yvonne Rainer (född 1934), en av den postmoderna dansens ikoner, försöker lära ut sin postmoderna dans Trio A till modernismens ikon Martha Graham (spelad av Richard Move):

Jag är avundsjuk på ovanstående klipp! Tänk om vi kunde få se något liknande i Sverige. Vad skulle det isåfall bli? Dorte Olesen samtalar med Birgit Åkesson? Gun Lund med Carina Ari? Vill se!

Steve Paxton

”My image sometimes takes the form of a disorientated body in which one part doesn’t know what the other part is doing”- Rainer. Yvonne Rainer pratar om sin konst:

Trio A  filmades och producerades av dansaren Sally Banes, som jag också träffade på University of Wisconsin år 2000, då en framstående forskare och dansteoretiker. Tyvärr drabbades hon två år senare av en stroke och är inte längre aktiv. Läs hennes böcker, t ex: Therpsichore in Sneakers-Postmodern Dance, Writing Dancing in the Age of Postmodernism, Dancing Women – Female Bodies on Stage m fl

Dancing Women av Sally Banes

Här är ett klipp signerat David Gordon med dansarna Mikhail Baryshnikov och Valda Setterfield.

Trisha Brown dansar ett solo hon skapade 1971:

Trisha Brown

Trisha Browns dans 2011

Lucinda Childs (född 1940) Einstein on the Beach från 1976 (i samarbete med Philip Glass och Robert Wilson):

Lucinda Childs, nyuppsättning av Dance från 1979 till musik av Philip Glass:

Meredith Monk

Klipp ur Peter Greenaways film om Meredith Monk (född 1942):

Koreografen Elaine Summers intervjuas 1980 om Merce Cunningham och Judson Church.

Tio år tidigare, på västkusten, verkade koreografen Anna Halprin (född 1920). Till hennes sommarkurser i dansimprovisation i San Francisco, San Francisco Dancers Workshop, som startades 1950, kom Trisha Brown, Simone Forti, Meredith Monk, Yvonne Rainer, John Cage, Merce Cunningham m fl. Förmodligen är Anna Halprin den postmoderna dansens moder. Jag har haft glädjen att delta i hennes workshop två gånger. Här är hennes klassiskt postmoderna dansstycke Parades and Changes som fick premiär på Stockholms Stadsteater 1965. Här en nyuppsättning av Anne Collod, spelades på Dansens Hus 2011. Stycket innehåller nakna dansare, därför var det bannlyst i USA i tjugo år.

Här är ett komiskt danssolo från 1957 där Anna Halprin själv dansar:

Anna Halprin

Här är en remake av hennes dansaktion ”Blank March Protest” från 1967, där dansarna gick ut med tomma plakat.

Läs gärna den fantastiska boken Experience as Dance av Janice Ross, mycket värdefull amerikansk danshistoria.

Dagens nutida dans bär med sig element från många olika danstekniker. Man rör sig mellan modernism och postmodernism, balett, teater och andra dansstilar.

Här är Sara Schmücker i Göteborgs-Operans projekt PROLOG. Dansar hon postmodern dans 2010 eller är det något annat?

I consider everyone a dancer since we are all dancers, secret or declared.” -E.S.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: