Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2017

I väntan på att dokumentationen av förra veckans panelsamtal ska processas och transkodas till rätt format har jag fått tillstånd att publicera delar av regissören och skådespelaren Fia Adler Sandblads text, närmare bestämt den del som beskriver filmen Sagan om Dansaren. Sandblad studerade på  Institutet för högre TV-utbildning och skrev där en uppsats om filmerna
Thelma & Louise av: Callie Khouri regi: Ridley Scott.
the Piano av: Jane Campion regi: Jane Campion
Sagan om dansaren av: Ami Skånberg regi: Ami Skånberg
Aliens Återkomsten av James Cameron regi: James Cameron

Tack Fia Adler Sandblad för att jag fick ta del av din text igen! Jag minns våra kreativa samtal på Brännö 1999 än.

Kvinnliga protagonister… och deras universum
En uppsats av Fia Adler Sandblad
Institutet för högre TV-utbildning,våren 1999.

Bakgrund.
Det som driver mig att skriva den här uppsatsen är det faktum att det är så ont om
filmer som beskriver kvinnors villkor och att de som gör det väcker så starka känslor. Under de ca 80 år som gått sedan kvinnor fick rösträtt och inte omyndigförklarades i och med att de gifte sig, har världen förändrats så att män och kvinnor i allt större utsträckning lever likartade liv. Detta har bl.a. lett till att frågan om perspektiven, d.v.s. vems värld som skildras och från vems/vilkas utgångspunkt, hamnat på undantag. Därtill har samhällsdebatten om våra könsroller samt diskussionen om de biologiska likheterna/skillnaderna mellan män och kvinnor hamnat på en nivå som omöjliggör ett konstruktivt samtal om essensen i de liv vi alla delar med varandra: Det har kort och gott blivit hopplöst lågt och ute att tala om könsroller.
Själv har jag under hela mitt liv sugits till historier om kvinnor och av kvinnor. Främst för att kunna spegla mig själv och förhålla mig till min vardag, men också för att få näring att ta itu med de större existensiella frågorna som vi alla möter på livets väg. Att få sin verklighet gestaltad på den offentliga arenan är en demokratisk rättighet!

Utgångspunkter.
Till grund för mitt sätt att närma mig uppsatsens frågeställningar ligger följande
hypoteser:
– Kvinnor och män är i grunden lika: Vi har mer gemensamt än det som skiljer oss
åt. Vi är människor, helt enkelt.
– Kvinnor och män bildar en funktionell enhet som kan vara antingen naturlig eller
förvriden. (Uppfattningen om vad som är kvinnans respektive mannens ”natur” är
omdiskuterad. Jag har valt att sälla mig till de som ser det ”naturliga” som en,
förenklat uttryckt, ömsesidig samverkan i ömsesidig respekt.)
– Det är hur vi organiserat samhället under tusentals år som skapat de största
motsättningarna mellan könen, inte våra biologiska olikheter (där män och kvinnor
kompletterar varandra…).
– Det är inte kvinnan som person som är undertryckt, snarare det hon
representerar. Därför kan en kvinna som lever på mäns villkor vara lika
”framgångsrik” som andra män, därför kan en man som lever på kvinnors villkor
bli utsatt för förtryck.
– Kvinnor lever under andra livsvillkor än män. Biologiskt som socialt/kulturellt.
Vissa av dessa villkor är absoluta (=biologiska) och är i grunden nära nog
omöjliga att förändra, andra är sociala/kulturella, exempelvis lönen och synen på
kvinnan och hennes ställning i samhället, och varierar från olika tidsepoker och
platser.
Jag har valt att fokusera på tre filmer som alla har det gemensamt att de har
– kvinnliga protagonister
– kvinnlig manusförfattare
samt i två av fallen, kvinnliga regissörer.
För att ha något att jämföra med har jag valt en fjärde film, som referens. Den filmen är skriven och regisserad av en man men har, liksom de övriga tre filmerna, en kvinnlig protagonist.
Filmerna är sinsemellan mycket olika men har alla rönt relativt stor uppmärksamhet.
Jag kommer att ägna mig åt att beskriva protagonisterna och deras universum.
Jag kommer inte att göra strukturella analyser, undantaget Ami Skånbergs film, då
denna inte är lika känd som de övriga.

Frågeställningen ”Kvinnliga protagonister och deras universum”.
– Vilka är de kvinnor som gestaltas i de valda filmerna?
– Hur skildrar upphovsmännen ( författaren och regissören) dessa kvinnors
universum (som är filmens universum) ?
– Finns det likheter /skillnader i hur de manliga upphovsmännen i den fjärde filmen,
referensen, beskriver den kvinnliga protagonisten/ hennes universum?

DEL 3: SAGAN OM DANSAREN.

Vilka är kvinnorna (bakom och) i filmen?
Sagan om dansaren är gjord av dansaren och filmaren Ami Skånberg och det är
hennes andra film. (En översikt av filmens innehåll tillika en strukturell analys finns
som bilaga till uppsatsen.) Filmen tillkom som ett svar på Donya Feuers film
Dansaren. Ami ville göra ett alternativ till askesen och förnekelsen av det personliga som Feuer skildrade.
Filmens huvudperson är dansaren Rödläpp och hennes grupp Rödläppssång.
Rödläpp lever med ena benet i sin dans- värld som står i stark kontrast till den yttre
världen, i vilken hon står med det andra benet. Själv är Rödläpp en levnadsglad och sensuell person. Hon förkroppsligar idealisten och den av passion drivna konstnären. Som så ofta i sagans form är karaktärerna entydiga och det huvudpersonens trosvisshet, längtan och envishet som driver handlingen framåt. Historien fokuserar främst på Rödläpps båda världar och hennes strävan att finna en plats för sin dans.

Om handlingen.
Rödläpp behöver en inkomst, en grund för sin existens. Hon är kund på kulturarbetsförmedlingen där hon förgäves försöker delge förmedlaren sina och
gruppens visioner. Efter att ha blivit nekad arbetsmarknadsåtgärder driver Rödläpp idén att gruppen ska sälja sig till dansställen. ”Det måste finnas diskotek som vill bli inspirerade av oss”. Hon möter tre klubbägare och gigolon Gösta, hon nappar slutligen på den siste klubbägarens erbjudande. Hon avspisar (=genomlever) Göstas inviter och det är dags för framträdandet som blir ett formidabelt fiasko. Gruppen är tillbaka till ruta ett, bara mer luttrade. Avpolletterade från arbetsförmedlingen och från marknaden återstår staten. Och där har Rödläpp tur. Ty staten har bestämt sig för att satsa på dans och Rödläppssång blir ”Jourhavande konstnärer”. Filmen slutar med att dansarna i Rödläppssång dansar runt om i staden iklädda en slags arbetarkläder, gula overaller, på de mest ödsliga ställen i förorter och vid motorvägsmot.
Parallellt med historien går en annan linje: Vi får höra och se (i anslaget) hur en ”Man med sten” uttalar sig om hur publiken älskar det dionysiska i dansen och deras (=allas) önskan att bli besmittade av yran. Denne man ser vi vid ytterligare tre tillfällen så han släpar på stenen/bördan innan den slutligen, med ett frimärke på sig, landar på statens bord samtidigt som Rödläpp gör sitt besök.

Om filmen.
Den här filmen handlar om olika universum som möter varandra på olika plan.
– Det ena planet (berättarplanet) är en kärleksfull drift med den prima ballerinan och vår (=allmänhetens) uppfattning om henne. Exempelvis i filmens första akt då
Rödläpp vaknar i sitt lilla kyffe och dansar en frukost i tåspetsskor, allt medan
köksinredningen deltar som i Ballerina-reklamen.
– Det andra planet (handlingsplanet) är Rödläpps vardag av fattigdom, hårt arbete
och ständiga missförstånd, konflikten mellan dansarens inre säkerhet och den
yttre (omgivningens) osäkerhet inför dansen. Också detta plan skildras med en
ömsint ironi. Exempelvis dansgruppens uppvärmning i minimala utrymmen och
”vamp-baletten” på kajen till Zarah Leanders sånger.
– Det tredje planet är själva dansen som i vissa scener (dock inte de som tillhör
Rödläpps vardag) utgör berättarplanet. Till dessa hör ”Dansen under Götaälvbron”
och ”Drömmen”, dansen i grön skog, filmens mittpunkt. I dessa scener ger
dansen uttryck för ett stort allvar och tonen i scenerna blir avsevärt djupare.

Filmens universum.
Det är motsättningarna mellan de olika världarna men också motsättningarna inom
dansvärlden som utgör hela filmen. Om vi börjar med att titta på motsättningen mellan de olika världarna. Dansarna förkroppsligar den nakna känslan, livsglädjen men också svårmodet. De står ut med knappa materiella villkor för att leva med sin dans. Omvärlden/den normala världen förstår inte dansarna. Det finns ett vattentätt skott mellan dessa båda världar som bäddar för missförstånd och ointresse. Den normala världen är oförmögen att ta till sig dansaren som hon/han är: En person som njuter av att gestalta tillvaron i dansens form. I sina försök att närma sig dansaren förvränger den normala världen (ofrivilligt) dansaren till något romantiskt, upphöjt och tjusigt respektive något sexigt och upphetsande. En av de tydligaste krockarna är när Rödläppssång dansar på klubben/diskoteket för en minimal publik, som en efter en ställer sig upp och skanderar ”Visa pattarna, visa pattarna!” Eller när gigolon Gösta terroriserar Rödläpp och hennes pojkvän med smäktande kärlekssånger långt in på nattkröken. Motsättningarna inom dansvärlden leker främst med publikens föreställning om vad en dansare är och inte är, tillika bilden av det ljuva livet kontra det föga glamorösa slitet.

De manliga karaktärerna (och en kvinnlig).
Vi har:
– Mannen med stenen.
– Rödläpps pojkvän.
– Den manlige dansaren i Rödläppssång.
– Drömprinsen (Gigolon) Gösta.
– Tre nattklubbsägare (Sven Svensson, Nils Nilsson och Erik Eriksson).
– Filosofen från Iran
– Staten.
– Den kvinnliga arbetsförmedlaren.
Mannen med stenen är den intellektuelle dansälskaren, liksom Staten. Det är han
som föga glamoröst släpar på stenen som slutligen hamnar på Statens bord.
Drömprinsen Gösta är den orealistiske romantikern vars ”ödmjuka” uppvaktning av
Rödläpp övergår till terror, då han aldrig kan sluta.
De tre nattklubbsägarna (spelade av samme skådespelare) manifesterar den sexobjekt – intresserade mannen, möjligen den ”vanlige” mannen, vilket efternamnen antyder.

Dessa karaktärer utgör tillsammans med den kvinnliga arbetsförmedlaren, en trött
och till entusiasm oförmögen person, den ”normala” världen, den som Rödläpp och
Rödläppssång inte befinner sig i men är beroende av. Pojkvännen och den manlige
dansaren befinner sig tillsammans med de övriga dansarna och Rödläpp själv i den
”andra” världen. Filosofen från Iran, den glade invandraren som (på grund av att
han brutit upp från sitt land/ har en annorlunda kulturell bakgrund), befinner sig med sin flexibilitet och intresse för Rödläpps dans, någonstans mitt emellan.

Tankar om Sagan om dansaren.
Det är glädjen i att berätta och i att uttrycka sig som är ett genomgående tema och
som gestaltas på filmens alla plan. I kontrast står bristen på glädje i omvärlden där
längtan efter den tar sig perversa uttryck som verklighetsfrämmande romantik och
sexism. Tonen är vänligt överdriven, parodisk, undantaget filmens tredje plan där
dansen får uttrycka en ren sinnesstämning: Där är det allvar. Slutet, där staten
uppenbarar sig som en ”Deus ex machina” och löser Rödläppssångs grundläggande
problem med att få en inkomst, blir en lösning men en ironisk sådan, då den beror
mer på en ödets nyck och på en intellektuell idé om dansen än en genuin känsla för
och uppskattning av dansaren.
Sagan om dansaren lever lika mycket på hur det berättas som vad som berättas.
Dansaren är förflyttad från salongerna till gatan men hennes livsglädje är kolossal,
det relativa armodet till trots. Kombinationen av musik och dans, där Zarah Leanders ”Vill ni se en stjärna” och ”…jag vill ge er kvinnan som ett modernt problem” beledsagar vampbaletten (Rödläppssång i korsetter och gördlar som dansar vid kajen) påstår något om dansgruppen och dess ambitioner samtidigt som numret står i stark kontrast till den sexiga balett som klubbägarna efterfrågat. Sensmoralen i sagan skulle kunna vara: Har du hittat ditt sätt att leva så ge inte upp: Tids nog ger det utdelning!
Ami kommentar: En manlig chef på SVT med mycket makt i Film o teve-Sverige förklarade för mig att Zarah Leander-dansen ”inte höll”. Jag har i alla år undrat vad han menade att den skulle hålla för? Trodde han att den på allvar skulle vara ett Las Vegas-nummer?

Strukturell analys av bilder
Översikt: Sagan om dansaren

Grön äng  
Dansarna hoppar omkring som sylfider i gräset
Grå man
”Publiken älskar…dionysiska.. av dansaren krävs det…gudomlig..”
Mannen filosoferar över dansaren

Musik: Blommornas vals.

Hemma hos Rödläpp.
Scenografin påminner om ballerinareklamen. Bohemiskt. Rödvinsflaskor. Romantiskt.
Insert: Dansgruppen kommer in med champagne och glitter

Tillbaka till hemma hos.
Rödläpp går upp och dansar tåspetsdans medan hon gör frukost. Alla vardagens
sysslor går med dans! ( Jmfr: Kungen lilla piga)
Musik slutar.
Mannen läser morgontidningen. Rödläpp gör övningar.
Han läser högt: ”Sekter och kulter…total underkastelse” – Det påminner om din
balettskola”.
Hon äter wienerbröd, dricker vin och röker cig. Hon säger att hon valde frivilligt.
– Kan du skjutsa mig till Kulturarbetsförmedlingen? Jag har inte haft råd att köpa
månadskort…

Musik
Cykelskjutsen är också en lek, Cykeln dansar fram i tillvaron, zickzackar mellan
bropelare gör en extra sväng runt en staty. Hon och han är glada.
Musik slutar.
Kulturarbetsförmedlingen. Språkförbistringen. De talar olika språk. Rödläpp om
visionen, af om hopplösheten.
Musik
Insert: Dansträningen ( som Rödläpp berättar om)
Tillbaka till af. Orden flyger runt i bitar.
(Vi hör det förmedlaren hör, men ser det Rödläpp berättar om.)
Insert: Dansträningen.
Tillbaka till af. Förmedlaren föreslår VOLVO.

SVART
Atonal musik (såg?) Amis kommentar: Musiken skapad av Palle Dahlstedt med inspelade spårvagn, filmensemblens utrop om Tagning och klappa, samt Tostes hjärtljud från ultraljud (MVC)
Dansen under bron. ( som ett uttryck för vad vi känner inför af m.m.?)

Den grå mannen bär en sten. Han är hos dansarna?
Dansträning. Fosterställning och kravel i hög. Det ser mysigt ut.
Äpplena och smörgåsarna med grönsaker i.
Rödläpp: Inget ALU, inget utbildningsbidrag ( alla)
Rödläpps ide´: Att sälja oss själva.
Det måste finnas diskotek som vill bli inspirerade av oss… jag ska träffa….
Inklippta reaktionsbilder på gruppmedlemmarna: Alla ser glada ut.

Musik: Zarah: Vill ni se en stjärna…
Vamp- balett på kajen.
Mannen med stenen, går och bär, sammanbitet.
Rödläpp cyklar förbi.
Gösta. Rödläpp hos klubbägarna. Sexistiskt bemötande.
Sven Svensson
Musik: Gösta Gigolo
Musik: Zarah: Kvinnan….
Vampbalett
Nils Nilsson
Musik: Zarah: Vill ni se en stjärna…
Vampbalett
Erik Eriksson
Musik: Zarah: Vill ni se en stjärna…
Vamp- final.
Rödläpp cyklar förbi andra som dansar.
Hon stannar och vänder sig om. Då städar dom.
( Såg hon deras städning som dans?)

Prismor.
I lägenheten. Rödläpp ligger i sin säng mellan två gitarrer och knäpper på dom.
Musik:
Insert: Dans i grön skog, äng, björkstammar. Hennes dagdröm? Allvar.
Tillbaka till gitarr, lägenheten,
Prismor.
Ut i trapphuset. (Var bor hon?)
Där sitter Gösta och har dukat upp ett bord för två. Han ljuger. Han ska flytta in. Han
är deprimerad. Rödläpp svarar honom lugnt och fint.
Hon duschar. Han kikar in. Sjunger kärlekssånger.
I sängen, lägenheten mitt i natten. Gösta sjunger fortfarande.

Musik: Blommornas vals.
Träning i mycket trångt omklädningsrum. Dansgruppen går verkligen in för
uppvärmning och show med stort allvar.
Uppträdandet på diskot.
Publiken. Så småningom skriker dom: ”Visa pattarna!”
Rödläpp vaknar mitt i natten (kort)
I omklädningsrummet efter showen. ”Det här går inte”.
Rödläpps man mitt i natten: Vi måste gå till staten.
Grå man med sten. (kort)

Rödläpp cyklar. Möter invandrare som vill prata. Dom börjar dansa. Hon berättar sina planer. Han skrattar, dom skrattar.

Rödläpp hos Staten i biblioteket. Samma kaffekanna? Ami: Svar ja!
Mannen med stenen kommer in, lägger den på bordet. (klimax)
Staten har ägnat dagen åt Rödläpps sång. Tillmötesgår. Staten har själv kommit på
att det behövs mera dans i vardagen.
Insert: Gulklädda dansare åker rutschbana.
Staten: ”Jourhavande konstnär”.
Insert: Gul dansare vid Volvoskylt.
Pojkvän: Rödläpps sång.
De gula dansarna runtom i staden. Korta bilder.
Korta bilder på staten, invandraren, arbetsförmedlaren, Erik Eriksson. På publik som
skrattar och ler.

Analys av treaktsstrukturen i Sagan om dansaren
Incinc: AF-nej till ALU m.m.
vp, akt 1
Mittpunkt: Rödläpps dröm (dans). Allvar.
Klimax: ”Visa pattarna!”
Dark moment: I natten.

AKT 1
Pres: Dansarna
Mannen med stenen
Rödläpp
Konflikten: (Ljuva) livet, men Inga pengar.

AKT 2
Hinder: Ingen ekonomi.
Strategi: Säljidé/ vampdansen
Fördjupning: Vad gör man för att få dansa?
Konfliktupptrappning: Mötena med Diskokungarna,
sexismen, den romantiserade synen. ”Ingen förstår vad dansarna gör”
Gigolon Göstas uppvaktning.
Parallellhandling: Mannen släpar på stenen.

AKT 3
Upplösningen: Mannen kommer
fram med stenen till staten, då
Rödläpp kommer dit. (3:e akts-
klimax då stenen landar på
statens bord.)

 

Annonser

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: