Hej, vem är du? Jag heter Luisa Denward och är 46 år. Mamma är jag. Och fru. Vindsutbyggare. Och dansare. När och varför började du dansa? Jag har börjat dansa flera gånger i mitt liv. Slutar aldrig att börja… Men kanske var den allra första gången när jag två år gammal svävade på tå kring kanten på familjens stora matsalsbord. ”Kuva henne inte”, sa min faster. Eller gången när jag inte kunde stå still på den lilla guldstjärnan på golvet i balettsalen i Kristianstad. Allvar blev det hur som helst 1985 när jag började på Balettakademin i Göteborg. Vet inte varför det blev dans, kanske för att jag måste. Numera försöker jag lita på att kroppen vet. När blev dans ditt liv på riktigt? En särskild händelse/beslut? Alltså det är på nåt sätt fortfarande inte självklart. Är det så för alla? Ändå ser jag tillbaka och anar att vägen varit spikrak. Det är det där med ”måste-fysiskt-uttryck”. Men jag hade hellre blivit pianist. Går det att säga att dansare har en speciell livsstil med vissa kännetecken? Stil vet jag inte. Vi är så olika. Men dansare är ändå en särskild sort. Vi jobbar konstnärligt med kroppen som verktyg. Tränar, söker uttryck bortom orden.
Isåfall, vad finns det för gemensamma nämnare? Det finns en slags igenkänningsfaktor mellan dansare tycker jag. En slags närvaro. Fast det kanske är något mera primärt än en livsstil…
Var positioneras dansare? I maktens mitt? I det perifera? I revolten? Var befinner du dig? Det är en intressant och svår fråga. Svaret kan ju bero lite på vilken ingång man väljer. Ser man till resurser och branschens plats generellt i samhället finns det inte något som talar för att danskonsten eller dansare befinner sig i maktens öga. Samtidigt kan val av inriktning påverka. Precis som inom andra branscher finns det det som är t ex mainstream, ”fint” eller fringe. Den inomdiciplinära maktstrukturen är väldigt stark. Det mera etablerade har oftast uppnått en högre position generellt och ges resurser, anseende. Men hur definierar vi makt? Jag tog makt över min kropp och mitt liv. Gjorde val ingen förväntade sig att jag skulle. Effekten blev kanske lite surfarens, att jag hamnade lite vidsidanav. Ville också ifrågasätta, driva vidare. Var är jag idag? Jag vill och kan nog inte sluta ifrågasätta, men det är viktigt att också landa i att man har svar. Ibland sammanfaller dessa även med traditionen, konventionen, det vedertagna. Det finns en stilla revolt. Jag vill finnas i den. Genom tron på dansens förmåga, genom att vägra sluta dansa.
Det dyker upp kurser i yoga/dans t ex, hör de ihop eller är det en marknads- anpassning? Marknadsanpassning var ordet. Fast yoga är bra. Och dans är bra. Balett/modernt/street? Passar de ihop, eller stör de varandra i sina olika tekniker? Det menar jag är helt upp till utövaren! Men visst, man måste nog förstå varje tekniks olika uttryck. Som tyngdpunkt t ex. En lägre tyngdpunkt i kroppen ger ett helt annat intryck än det motsatta.
Musik? Jag gillar verkligen all möjlig slags musik. Jazz, pop, symfoniska verk, visa… Queen är bra till exempel. Just nu lyssnar jag mycket på Timo Räissinen och Timbuktu. Och tystnad gillar jag. Och Joni Mitchell. Kläder? Tunna svarta trikåer och vinröd leotard. Ovanpå tightsen. Då är jag hemma. Nej verkligen inte. Ha ha. Jag minns när jag dansade första gången i ett par workerpants – så grymt! Men alltså, nu kom jag på en roll där jag dansade i ett par svarta högklackade som satt som en smäck. Mat/vegetarianism/rawfood? Champagne/ostron? Spritkök/pulversoppor? Spritkök/Saltimboca Saknar du ditt ”golv”, din ”mark” när du är långt från studion? Jag saknar det enormt. Golvet finns ibland under fötterna oavsett plats. Det är nästan det bästa.
Har dansen förändrat dina rörelser i vardagen? Mm. Tror det. Annan hållning, annat steg. Mera medveten. Vanliga dansarskador? Idag hörde jag en ny – löparknä i höften!?! Höfter, nacke, fötter. And every performance night we break a leg… Finns det någon pensionsgräns för proffsdansare? Ja, så tycks det vara. Men jag saknar fler äldre dansare. Tänk om samtliga skådespelare pensionerades vid 42 år – sicken utarmning av moget uttryck och kunnande. Det är det som händer när dansare slutar förtida.
Bloggen om Dans tackar Luisa Denward, eller Lolo som bloggen kärt vill kalla henne. För närvarande kan man träffa Lolo på dansscenen 3:e Våningen.
Luisa rekommenderar:
En av Luisas favoriter, Nils Poppe:
Luisa rekommenderar Trisha Brown:
|
Luisa Denward – med makt över kropp, liv och vind
21 september, 2013 av Ami Skånberg
[…] Broberg – Enhetschef för kulturstöd på Kulturförvaltningen, Göteborgs stad. ◆ Luisa Denward – koreograf, dansare och originalmedlem i Rödläppsång. ◆ Myriam Mazzoni – […]
GillaGilla
[…] och Filmen publicerad i Filmjournalen 1926. Hon framförde den några gånger tillsammans med Luisa Denward och Veera Suvalo Grimberg, originalmedlemmar i dansgruppen Rödläppsång. Den första gången […]
GillaGilla