Bloggen Om Dans

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej, vem är du?

Jag heter Luisa Denward och är 46 år. Mamma är jag. Och fru. Vindsutbyggare.

Och dansare.

När och varför började du dansa?

Jag har börjat dansa flera gånger i mitt liv. Slutar aldrig att börja… Men kanske var

den allra första gången när jag två år gammal svävade på tå kring kanten på

familjens stora matsalsbord. ”Kuva henne inte”, sa min faster. Eller gången

när jag inte kunde stå still på den lilla guldstjärnan på golvet i balettsalen

i Kristianstad. Allvar blev det hur som helst 1985 när jag började på

Balettakademin i Göteborg. Vet inte varför det blev dans, kanske för att

jag måste. Numera försöker jag lita på att kroppen vet.

När blev dans ditt liv på riktigt? En särskild händelse/beslut?

Alltså det är på nåt sätt fortfarande inte självklart. Är det så för alla? Ändå ser jag

tillbaka och anar att vägen varit spikrak. Det är det där med

”måste-fysiskt-uttryck”. Men jag hade hellre blivit pianist.

Går det att säga att dansare har en speciell livsstil med vissa kännetecken?

Stil vet jag inte. Vi är så olika. Men dansare är ändå en särskild sort.

Vi jobbar konstnärligt med kroppen som verktyg. Tränar, söker uttryck bortom orden.

 

Isåfall, vad finns det för gemensamma nämnare?

Det finns en slags igenkänningsfaktor mellan dansare tycker jag. En slags närvaro. Fast

det kanske är något mera primärt än en livsstil…

 

Var positioneras dansare? I maktens mitt? I det perifera? I revolten?

Var befinner du dig?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det dyker upp kurser i yoga/dans t ex, hör de ihop eller är det en marknads-

anpassning?

Marknadsanpassning var ordet. Fast yoga är bra. Och dans är bra.

Balett/modernt/street? Passar de ihop, eller stör de varandra i sina olika

tekniker?

Det menar jag är helt upp till utövaren! Men visst, man måste nog förstå varje tekniks

olika uttryck. Som tyngdpunkt t ex. En lägre tyngdpunkt i kroppen ger ett helt annat

intryck än det motsatta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Musik?

Jag gillar verkligen all möjlig slags musik. Jazz, pop, symfoniska verk, visa…

Queen är bra till exempel. Just nu lyssnar jag mycket på Timo Räissinen och Timbuktu.

Och tystnad gillar jag. Och Joni Mitchell.

Kläder?

Tunna svarta trikåer och vinröd leotard. Ovanpå tightsen. Då är jag hemma.

Nej verkligen inte. Ha ha. Jag minns när jag dansade första gången i ett par

workerpants – så grymt! Men alltså, nu kom jag på en roll där jag dansade i

ett par svarta högklackade som satt som en smäck.

Mat/vegetarianism/rawfood? Champagne/ostron? Spritkök/pulversoppor?

Spritkök/Saltimboca

Saknar du ditt ”golv”, din ”mark” när du är långt från studion?

Jag saknar det enormt. Golvet finns ibland under fötterna oavsett plats.

Det är nästan det bästa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Har dansen förändrat dina rörelser i vardagen?

Mm. Tror det. Annan hållning, annat steg. Mera medveten.

Vanliga dansarskador?

Idag hörde jag en ny – löparknä i höften!?! Höfter, nacke, fötter.

And every performance night we break a leg…

Finns det någon pensionsgräns för proffsdansare?

Ja, så tycks det vara. Men jag saknar fler äldre dansare. Tänk om

samtliga skådespelare pensionerades vid 42 år – sicken utarmning

av moget uttryck och kunnande. Det är det som händer när dansare

slutar förtida.

 

Bloggen om Dans tackar Luisa Denward, eller Lolo som bloggen kärt

vill kalla henne. För närvarande kan man träffa Lolo på dansscenen 3:e Våningen.

http://www.3vaningen.se

 

Luisa rekommenderar:

En av Luisas favoriter, Nils Poppe:

Luisa rekommenderar Trisha Brown:

http://www.intressant/intressant.se