Det finns många anledningar att rösta på socialdemokraterna. Vi anser att konsten och kulturen bidrar till att skapa ett rikare samhälle för alla att leva i, och där ingår självklart den fria danskonsten. Kulturen för barnen spelar en särskild viktig roll, och därför investerar vi 50 miljoner i höjd kvalitet i Kulturskolan och inför lägre avgifter för att fler barn ska kunna delta i kulturskolan – ett ställe där många barns intresse för dansen väcks.
Kulturen är en viktig del av välfärden och investeringar i kultur banar väg för nya jobb i de kreativa näringarna. Vi vill därför underlätta för fler jobb och bättre arbetsvillkor inom kulturen under nästkommande mandatperiod.
Vi kan inte påstå oss ha en specifik plan för just den fria danskonsten de närmaste åren , men vi för en politik för att främja det fria kulturlivet i Göteborg. En väsentlig förutsättning för det lokala fria kulturlivet är att det finns tillgängliga lokaler för kulturutövaren. En annan förutsättning är att det ska finns medel att söka till sin verksamhet. Det här är något som vi arbetat med under mandatperioden och vill fortsätta utveckla så att kulturarbetare ska kunna arbeta seriöst med acceptabla ersättningar.
med vänlig hälsning
Hanna Alexandersson (S)
Kommunstyrelsen
Gustaf Adolf Torg 4
Bloggen om dans analyserar: Socialdemokraterna skriver både konst och kultur som något som bidrar till att skapa ett rikare samhälle för alla att leva i och att de därför satsar 50 miljoner på kulturskolorna. Det är jättebra, det ska jag skriva ut och ha på mitt kylskåp. Upprepa som ett mantra varje dag. Men här saknar jag åter ett svar på vad som händer med alla de som gått på kulturskolan och upptäckt att de inte kan leva utan konst, både att uppleva den och att skapa den. Hur ska de gå vidare? För att inte tala om koreografen Gun Lund, den vältaliga, visa och vördnadsbjudande, när hon blir av med anslag från Kulturrådet och dansarna i E=mc2 också blir av med livsuppehållande tillfällig anställning.
En kommentar till konst och kultur för barn och unga: När jag bjöds på fest under Barnkulturåret 2012 var vi bara kvinnor där. Kulturpedagoger. Eldsjälar. Vi bjöds på vatten i vinglas, bröd och frukt. Alla pratade om hur underfinansierad barnkulturen är. Ändå blomstrade den. Kompetenta pedagoger pratade om sina ovärderliga uppdrag som inte värderades särskilt högt av Göteborgs stad i fråga om de kvinnliga utövarnas löner. Jag förstod efter att ha hört samtliga politiker att det inte skulle bli någon förändring i budget för att skapa barnkultur. Just därför blir jag så förvånad att det är just det kulturutövandet som anses som det viktigaste.
Kommentera