Olof Persson
Hej, vem är du?
Olof
När och varför började du dansa?
Vid tre årsålder, mamma satte mig på danskola, det var naturligt för henne…
När blev dans ditt liv på riktigt? En särskild händelse/beslut?
Såg Harmagedon, av Ulf Gadd, som 11-åring på 80-talet, men annars så har det vuxit fram i och med att mamma var en av medlemmarna i gruppen Rubicon som verkade från sent 70-tal till tidigt 90-tal. I mina tidiga verk från 14-15 åldern finns tydliga influenser av Rubicon.
Rubicon i Götaplatsens trappor Foto: Elisabeth Olsson
Går det att säga att dansare har en speciell livsstil med vissa kännetecken?
Hm… nä inte direkt, men trender kommer och går i olika grupperingar.
Jag har många dansvänner som jämt reser. Även jag gör det. De hyr ut sina lägenheter och far kors och tvärs på olika kurser, residens och projekt. Sedan kommer de hem och gör fantastiska saker i sin hemstad. De överlever på stipendium, har knappt sjukpenning- Det livet skiljer sig ju rätt kraftigt från en civilingenjörs liv. Men liknar filmarens och bildkonstnärens. Vad tänker du om det?
Ja mellan de konstnärliga yrkena är ingen skillnad: att dra iväg och ta del av världen, möta andra erfarenheter, livsåskådning och inspiration är otroligt viktigt för yrket. Man gör ju inte för pengarna, det behöver inte vara så för en ingenjör heller men samhällsstrukturen är byggd så att det ekonomiskt gynnar denna yrkesgrupp mer än konstnärliga yrken. I landet Sverige handlar det om den direkta nyttan eller antagandet om nyttan, medan vi gör något som inte alltid är ”konkret” och många gånger sätter prägel först om kanske 5-20 år. Varför skall allt vara till nytta? Jag gillar när saker och ting bara är och inte måste förklaras, låt oss luta bakåt och njuta vare sig vi förstår eller inte…
Det dyker upp kurser i yoga/dans t ex, hör de ihop eller är det en marknadsanpassning?
Ingen aning…
1997 kom jag hem från Amerika och bl a en intensiv kurs i hatha/ashtangayoga. Då fanns bara en enda yogastudio i Göteborg. När jag gick till Dansares Dagliga Träning gjorde jag en massa asana innan klassen började och det togs inte så väl emot. Idag skulle ingen bry sig, tvärtom kör dansare hellre solhälsningar än tenduer innan klass. Något du märkt eller vill kommentera?
Det är vanligt förekommande, du dyker upp med något ovanligt, något som inte är etablerat och möts med skeptiska blickar. Exemplet med yogan visar också att konstnärliga yrken inte är något undantag, där finns också alla grader av mottaglighet, från det omedelbara till långsam registrering. Den tanken inspirerar en att hen inte skall ge upp!
Sekvens 9 av Olof
Balett/modernt/street? Passar de ihop, eller stör de varandra i sina olika tekniker?
Ja absolut, det är ingen egentlig motsättning, tänker man bara utanför boxen så går det.
Musik?
Gillar musik och letar ständigt efter det, just nu sönderlyssnar jag Mykki Blanco, Superpitcher, Daft Punk, The bug, Hype Williams och M.I.A, sedan har jag mina periodare: Björk, The Knife, Einstürzenden Neubauten och Scanner. Jag är storslukare av musik, konst, litteratur, design, dans, mode, youtube, arkitektur, film, performance och serier… hur skulle man klara sig utan det? Jag försöker gå på så mycket jag kan, gillar inte att missa saker trots full medvetenhet om att man inte kan hinna med allt… det är hårt!
Kläder?
För dagen har jag grå jeans, blå t-shirt, sneakers och vattenkammat hår.
Sekvens 4 av Olof
Mat/vegetarianism/rawfood? Champagne/ostron? Spritkök/pulversoppor?
Allt i sköna kombinationer.
Samhällsklass? Hög/låginkomsttagare?
Jag är väl en typisk ”medelklassare” med varierande inkomstsnivåer, ibland går det sätta sprätt på glassiga konstmagasiner och obskyra vinyler, men oftast får hen låtsas att hen inte behöver några stålar.
Saknar du ditt ”golv”, din ”mark” när du är långt från studion?
Nej, då är jag ute i världen, men jag tar med mig material av den tillbaka till studion. Studio med viss typ av ”golv” är nödvändigt för träning och repetition.
Har dansandet förändrat dina rörelser i vardagen?
Om, man har ju full kontroll av sina rörelser på scenen och vet precis vad man har rummet, och sedan när man går av den så välter man mormors ärvda vas. Eller andra outgrundliga omständigheter som att lyckas slå huvudet i ett bord fast man nyss var flera meter bort… antar att balansen upprättshålls på det sättet.
Vanliga dansarskador?
Det är höfter, jumskar, fötter, knän, skuldor, nackar, händer… ja hela kroppen är utsatt. Men jag är ganska förskonad från allvarliga återkommande skador då jag tidigt blev ”varnad” för vad för hård och långvarig träning utan förnuftiga och varierande avbrott kan ge, men det är ju ingen garant…
Finns det någon pensionsgräns för proffsdansare?
Nä, inte om hen inte vill, men dansare anställda på institutioner blir oftast utslängda innan livet ens har börjat… det är en tragisk inställning. Själv är jag åldersanarkist, jag har dansare i min nya föreställning som är över 40 och hen är fantastisk!
Ur Olofs föreställning:
Olof rekommenderar:
Me – every body, volume 2
Bloggen Om Dans 
Kommentera