Bloggen Om Dans

Bloggen om Dans fångar Benedikte Esperi timmarna innan och efter hon öppnat en performance-festival i New York.

Hej Benedikte! Var befinner du dig nu?

Just nu, 3.26 pm lokal tid, är jag i Brooklyn – nära  Bushwick / Williamsburg.

Vad gör du där?
Jag tar en liten powernap inför kvällens öppningsevent av en performance- festival.

Vad heter festivalen?
Festivalen heter ITINERANT Performance Art Festival. Jag ska framföra ett 90 minuter långt verk ”Live Art Act Transatlantica” Det är ganska krävande så jag behöver strikt schema för att orka. Festivalen pågår tom 25 maj. Jag är kvar här för att ta del av den. Totalt är det 37 verk som visas runtom i olika konsthallar och utställnings-miljöer. 

Hur var det?
Lokalen var väldigt inbjudande med sina tegelväggar och grova struktur. Miljön är blandad med nedlagda industrilokaler som utgör studios och olika kreativa näringar tillsammans med nya moderna industrier. Det påminner i sin funktion och utseende om Röda Sten konsthall och Sockerbruket i Göteborg. Själva kvällen var ett flöde av flera långa och korta performance-verk där det individuella konstnärskapet är mest framträdande. Det var stämningsfullt och publiken kunde vandra fritt mellan det som pågick eller poppade upp.

 Photo: Sierra Ortega

Själv gjorde jag ett längre verk och förutom att ljudanläggningen inte hade ett bra baselement så är jag väldigt nöjd med hur det utvecklades. Jag uppskattar när ett verk börjar utveckla sig och växa fram ur de tänkta bilderna och formerna jag förberett. Skillnaden med denna konstform och ett koreografiskt verk är att det är en annan typ av förberedelse där repetition i form av exakt lagda moment får till viss del stå tillbaka för att skapa utrymme för mötet med nuet, platsen, publiken, det oväntade och nya möjligheter med materialet kan prövas för att arbeta vidare med antingen i studion fysiskt eller som text, video eller bildmaterial. Men den typen av fullkomlig lyhördhet och närvaro kräver mycket förberedelser på ett annat plan. Fysisk och mental träning genom uthållighet, styrka och tid för obruten tankeprocess är avgörande för om jag ska kunna ta verket vidare och inte hamna i en kopiering där jag upprepar en repertoar av ”säkra kort”. Jag ska se dokumentationen senare idag. Men främst ska jag nu njuta av att vara nöjd och få se en mängd internationella konstnärer dela sina praktiker! 

Grattis Benedikte! Är det första gången du medverkar på denna festival?
Ja

Du har varit mycket i NYC i år, berätta varför staden lockar?
Konstigt nog är det tredje gången i år. NYC har ju en enorm konstscen. Har en möjligheter i fråga om tid och ekonomi så är allt möjligt (i princip). Den som vill skapa sin egen utbildning kan fylla dagarna med de bästa klasserna och seminarierna. Det är ett ständigt pågående. Nästa måndag- onsdag passar jag på att gå en workshop på Movement Research för Keith Hennessy: ”‘Dancing magic and politics’ . I januari i år presenterade jag en work-in-progress på Movement Research Open performance. Det var inför produktionen MO(R)D som hade premiär 8 mars i Göteborg på gamla Kvinnofängelset. Med mig hade jag flera kollegor från Göteborg.  I april var jag tillbaka i samband med Writing Movement 2.0, en resa som initierades och planerades av Moa Matilda Sahlin. Vi var här en vecka och djupdök i den postmoderna dansens historia och den aktuella dansscenen idag. Vi var sju deltagare från Sverige, Island, Danmark, USA och Vitryssland. Texter skrivs just nu för publicering till hösten online. 

När åker du hit igen?
Det vet jag inte, allting är flytande i  konstvärlden. Plötsligt är du i fokus och det finns möjligheter på en plats, nästa stund så ändras allt. Det är en balansgång att bibehålla makten och friheten om det egna konstnärliga arbetet och kunna följa det som är oprövat. Allting ska ju stämma med vardagen där jag har barn och hem att finnas för. Jag hade inte kunnat vara så fri utan en partner som tar en jättestor bit av vardagliga rutiner, skolarbete, aktiviteter etc när jag är iväg. 

Vad väntar hemma i Sverige?
Familj såklart, men närmast i uppdrag är jag på scenen den 26 maj på Konstepidemin i Göteborg där Fia Adler Sandblads ADAs musikaliska teater har 25-års jubileum i något som heter ”scenkonstvandring”. Den 28 maj medverkar jag även i ett publikt samtal. Det ser jag fram mot. Jag gör även en research kring boxningsmiljöer i ett helt färskt projekt som jag inte kan berätta så mycket om men det har gjort att jag hänger på ett gym i en boxningsklubb i Brooklyn. Men det kommer troligtvis iscensättas i höst i Göteborg.