
Foto: Benedikte Esperi
Nu har filmen Sagan om Dansaren fått fira tjugoårsjubileum på vackra Bio Roy i Göteborg.
Presentation och panelsamtal dokumenterades av ABF och kommer inom kort att läggas upp här på bloggen.
Såhär skrev Dans och Teaterfestivalen om kvällen:
Ikväll delar vi depp och pepp med Göteborgs dansliv och i Göteborgs danshistoria. Tack Ami Skånberg Dahlstedt för att vi fick vara med och fira 20 årsjubileet av filmen Sagan om dansaren. Lekfull, sorglig, säregen åkning tillbaka till då. 1996. Mycket och lite har hänt med struktur, resurser och förutsättningar. Men en klok, skarp och hoppingivande expertpanel gav inspiration och styrka till danskonsten framåt. Skål och hurra för den!
Skål och hurra! Det blev tid för många av oss att tänka på tiden som varit och tiden som är nu. Vi pratade om hur dansgruppen Rubicons arbete lett fram till scenerna Atalante och 3:e Våningen och koreografen Veera Suvalo Grimbergs arbete (originalmedlem i gruppen Rödläppsång) med Danskompaniet Spinn resulterat i Göteborgs första dansstudio för integrerad dans. Kan vi bli bättre på att referera till varandra? Vi pratade också om immateriella arv som inte blir kulturhus men som vi bär med oss i våra kroppar, arv från koreografiska språk, koreografiska ideologier, rörelsemönster och läror. Kan vi bli bättre på att sätta ord på våra kroppsminnen?

Expertpanelen: Kerste Broberg, Myriam Mazzoni, Astrid von Rosen, Ami Skånberg Dahlstedt, Benedikte Esperi och Luisa Denward Foto: Palle Dahlstedt

Kulturnämndens ordförande Mariya Voyvodova om vikten av att fria dansutövare har en hållbar situation
Koreografen Gun Lund och Lars Persson delade generöst med sig av dansgruppen Rubicons och danskompani E=Mc2:s kostymförråd till filminspelningen 1996. Slutscenen var en hyllning till Rubicons stora konstaktion, det postmoderna projektet Rubicon – Stadens Dansare som i filmen, för att göra det mer kulturpolitiskt, fick heta Statens Dansare.
The Dancer – a Fairy-Tale (Excerpts) from Ami Skånberg Dahlstedt on Vimeo.Just den scenen blev en inspirationskälla för Marianne Eriksson, verksamhetschef på Dans i Värmland, för skapandet av Drömsommarjobbet i Värmland 1999. Jag försökte få tag på Marianne för ett samtal om den här tiden men upptäckte det ledsamma att hon inte var kvar och att Dans i Värmland minskat i omfång. Beror det på den ständigt återkommande bristen på kunskap om dansområdet hos beslutsfattare? Att dansen fortfarande blir det första som kapas? Drömsommarjobbet finns åtminstone kvar och där har bl a koreograferna Carl-Olof Berg, Freï von Fräähsen zu Lorenzburg, Anna Alci Bergström, Marcella Stéen och Aleksandra Rudnicka varit verksamma.

Drömsommarjobb i Karlstad
I vår kommer Bloggen om Dans att ha temat Kvinna -Kropp-Makt. I nästa inlägg kommer jag att förklara mer och ge förslag på ingångar i ämnet.
Kommentera