Bloggen Om Dans

Hej!

Dessvärre har vi extremt mycket att göra inför valet nu och hinner inte svara på dessa frågor så kort inpå.

Bästa hälsningar
Sanna Schiller
Vänsterpartiet

Bloggen tycker det är tråkigt att vi inte kan få något personligt svar från 
Vänstern som gäller specifikt dans. De kunde ju åtminstone
ha klippt ut sitt kulturprogram och skickat det.
Bloggen hittar det på nätet. Vi läser Vänsterns program för 
kulturpolitik och upptäcker samma rädsla för ordet konst
som hos de andra partierna.Det nämns först när en ska utreda
värdefull och mindre värdefull konst. 

Kulturen är och måste vara en obunden kraft i samhället, en förändrande kraft som bidrar till människors medvetande om sig själva och samhället och som aldrig får underkastas ideologier. Kulturen är en avgörande del av demokratin.

I synen på kulturen står ideologierna emot varandra. I den nyliberala ideologin är kulturen en vara som vi kan ha eller mista, en vara som man vill ska lyda under marknadens villkor. För vänstern handlar det om samhällsanalys, befrielse och uppror, allt uttryckt i konstnärliga former som får oss att skratta, gråta och tänka efter.

Vänsterpartiet anser att det finns en avgörande skillnad mellan marknadens varor och tjänster och det som kulturen skapar och erbjuder. Kulturen hävdar och värnar varje människas unika värde, rätten att vara olika, skilda gruppers, religioners och länders särpräglade traditioner och visioner. Kultur utgör i sig en motkraft till ett samhälle präglat av vinstmaximering, eftersom dess egentliga värde inte kan mätas kommersiellt. Vi har som så många andra funderat över begreppet konstnärlig kvalitet. Även om en precisering av kvalitet inte behöver vara absolut utan endast rimlig, så bör medvetenheten om att åsikterna om kvalitet varierat kraftigt genom tiderna mana till försiktighet. Givetvis har också vi åsikter om vad som är värdefull och mindre värdefull konst. Men vi anser att samhället och politikerna bäst tar ansvar för den konstnärliga kvaliteten genom att garantera förutsättningarna för en konst fri från otillbörlig påverkan, såväl från staten som från marknadskrafterna. Detta står inte i motsättning mot att det måste finnas kulturkompetens hos politiker och tjänstemän som fattar besluten.

Därför skriver vänstern ett kulturprogram
Ett av de kulturpolitiska målen i Sverige har varit att ”motverka kommersialismens negativa verkningar”. En stor del av kulturen skapas och konsumeras på kommersiella villkor, men vi tycker att det är mer nödvändigt än någonsin att idag framhålla att det finns negativa konsekvenser som behöver motverkas av starka samhälleliga insatser. Kulturen har en viktig roll i Vänsterpartiets historia. Som en del av arbetarrörelsen deltog vi i kampen för allas rätt till delaktighet i kulturen. Vi har alltid stött kulturarbetarnas kamp och vårt parti var det första i Sverige som gjorde ett kulturpolitiskt program. Redan 1946 presenterade vi programmet: Riktlinjer för ett demokratiskt kulturprogram, antaget av partikongressen 1948. Ett kulturprogram antogs också av kongressen 1993, som framför allt framhöll de förändringar som mångkulturens samhälle medför.

Det finns en brist på kunskap om, ibland rent av ett förakt för, den skapande delen av människan och de estetiska uttrycksmedlen. Detta speglas inte bara i makthavarnas oförmåga och ointresse när det gäller de konstnärliga utövarnas livsvillkor, utan också i nedvärderingen av estetiska ämnen i skolan, kravet på att varje aktivitet i första hand ska vara ekonomiskt lönsam och i synen på kultur som något extravagant i budgeten. Det talas ofta om kulturens betydelse, men i praktiken vill de som har makten inte betala vad det kostar att ha ett rikt, fritt och oberoende kulturliv. Vi ser kulturen i dess mångfald av yttringar som en positiv livgivande kraft som ger människor verktyg att hantera sin egen verklighet. Vänsterpartiet anser därför att det är dags att lagfästa samhällets ansvar för kulturen. Vi anser inte bara att Sverige har råd med en offensiv och expansiv kulturpolitik utan också att en sådan politik är nödvändig för välfärden, yttrandefriheten och för demokratin. Vänsterpartiet vill återinföra fritt inträde på muséer och öka möjligheten för funktionshindrade att ha tillträde till muséer. Vi vill på sikt ta bort taxan på kulturskolan och börjar med att sätta ett tak för kostnaden, en maxtaxa, för den enskilde. Vi vill även förbättra villkoren för olika kulturarbetare inom filmen, teatern, dansen, musiken och konsten genom att fler omfattas av inkomstgarantin.

Bloggen analyserar: Vänstern har en välformulerad kulturpolitik där man är stolt över sin historia av att alltid stått kulturen nära. Vänstern vill garantera förutsättningarna för en konst fri från otillbörlig påverkan. Partiet har lagt ned mer tid på att formulera varför de tycker kulturen är viktig, kanske med hjälp från någon kulturarbetare, och undviker därmed de värsta flosklerna. De synliggör också att det finns en professionell yrkeskår med otrygga livsvillkor. Vad kulturen är förklaras längst ned: filmen, teatern, dansen, musiken och konsten. Man påtalar alltså kulturens värde och menar att det är främst kulturarbetarna som formulerar människovärdet. Andra partier borde titta mer på hur deras kulturpolitik sammanlänkas med övriga frågor, eftersom svaren på många av de problem som formuleras finns i konsten. I Sverige turnerar många konstnärer med korta projektanställningar och verkställer många av de mål som både Kd, Fp och V formulerar. Men hur ska det finansieras? Vänsterpartiet vill lagfästa samhällets ansvar för kulturen. Vart ska pengarna komma ifrån?  Räcker det med att höja skatterna?  Kulturens värde går inte att mäta kommersiellt. Men likväl behöver konstnärerna också leva och betala hyror för replokaler, teatrar och bostäder.