Bloggen Om Dans

Hej och tack för Dina frågor;

1. Varför ska de fria dansarna och koreograferna rösta på ditt parti?
2. Vad har ni för planer för Göteborgs fria dansliv?
3. Hur viktig är den fria danskonsten för ditt parti?

1. Det främsta skälet för att rösta på Folkpartiet liberalerna är vår kulturpolitik. Kultur är både ett uttryckssätt och ett kitt som berikar, utmanar och förenar. Kulturen bidrar till en stads och en regions tillväxt, men minst lika viktigt är att kulturen har ett värde i sig för den enskilda människan. Kulturens uppgift att locka och utmana till upplevelser för den enskilde och besökaren på alla plan är vår utgångspunkt för målsättningen om Göteborg som norra Europas kulturhuvudstad och Västra Götaland som Sveriges främsta kulturregion. En del i detta är yttrandefrihet, som är fundamental och genom att garantera det fria ordet och fria uttrycket skapar vi ett kulturliv byggt på dynamik och oberoende. Detta måste grundläggas redan i tidiga år, där Skapande skola som regeringen infört är en bra start för unga. Vi tycker också att grunden för ett dynamiskt och oberoende kulturliv är friheten och mångfalden. Både för kulturproducenterna och kulturkonsumenterna. Den ”goda” kulturen är den som den enskilde människan är nöjd med – inte den som någon annan utnämner. Att locka, utmana och berika och samtidigt vara en garant för allas möjlighet att kunna ta del av kultur, och en garant för många, men inte alla, utövare att få stöd och råd för att kunna göra sina idéer om konst och kultur tillgängliga för fler – det är målbilden för den folkpartistiska kulturpolitiken

2. Våra planer för det fria danslivet är detsamma som för det fria kulturlivet i stort: med utgångspunkten att de fria uttryckssätten bidrar till ett öppet och tolerant samhälle, och att kulturen måste stå för både det traditionella och det experimentella, menar vi att de fria uttryckssätten måste få utvecklas på egna villkor. Förutsättningarna för kulturstöd måste vara tydliga och förutsägbara – lika regler för alla. Vi tänker oss bland annat en annan process än den nuvarande när det gäller att söka kulturstöd – att det avgörande inte är politiker i en kommitté utan hur väl verksamheten svarar mot kulturpolitiska mål, som att nå många barn, att nå nya målgrupper etc, och att de som är bäst lämpade att avgöra detta är professionella verksamma inom kulturområdet. Vi tänker oss också möjligheten att erhålla ett långsiktigt – flerårigt – stöd, för att ge bättre möjligheter att planera verksamheten.

3. Den fria danskonsten är lika viktig som annan fri konst och kultur. Dansen har med sin unika konstform möjligheter att väcka känslor och kan i sig uppmuntra till rörelse, som ett komplement till hur annan kultur verkar. Från folkpartiets sida har vi också aktivt verkat för att behålla och utveckla Svenska Balettskolan i Göteborg, som vi tycker är en viktig del i att uppmuntra danskonsten. I kulturnämnden pågår också en utredning om danskonstens villkor, med fokus på ’dansbara’ scener. Vi följer utredningen och beroende på dess resultat får vi se hur vi går vidare, men klart är att danskonsten är en betydelsefull del av Göteborgs fria kulturliv.

Med vänliga hälsningar

Ann Catrine Fogelgren
biträdande kommunalråd (FP), ledamot i kulturnämnden

Bloggen om dans analyserar: Folkpartiet har en bättre formulerad kulturpolitik än Kristdemokraterna. Kulturpolitik verkar vara Folkpartiets stolthet. Ordet dans nämns genomgående, vilket kan tolkas som att politikerna vet om att vi existerar och att vi har en professionell verksamhet, även om de måste utbildas i att förstå hur olika vi är. Dock ser vi även här en tveksam och lite osäker användning av ordet kultur. Kulturen bidrar till en stads och en regions tillväxt? Hurdå? Vilken kultur? Kulturen, i bestämd form? Bilden jag får fram i huvudet är en grupp människor i färgglada kläder som drar fram över ett tomt torg med skramliga instrument. Kulturen. I nästa bild växer hus och åkrar. Tillväxt i regionen. I en tredje bild reser folk till torget med människorna i de färgglada kläderna och de skramliga instrumenten. Tillväxt i staden. Jag tänker mig en tillväxt som går inåt, i mötet med konsten. Jag vet inte hur denna tillväxt syns i stadsbudgeten. Folkpartiet behöver hjälp med definitionen av ordet kultur. Jag ser en rädsla för ordet konst i kulturpolitiken hos alla partier. Kan Efva Liljas tidigare publicerade artikel vara till hjälp?

Kultur är det vi lever, vårt gemensamma fundament och vår samhälleliga
överenskommelse. I vår kultur finns det vi kallar konst. Konst utvidgar de kulturella
normer, språk och regelverk som samhället omfattar och erbjuder ett förhållningssätt till levandet, som politisk kraft och en kärleksfull omsorg om människan. Konsten kan vara en mötesplats för det som utvecklar det demokratiska rummet genom att ge individen röst, i skolan, på jobbet, i vardagens skilda rum. Konst kan vara aktion, immateriell förlustelse eller materialiserad galenskap, underhållning, umgänge och social interaktion. Konsten avgränsas mot andra kulturella uttryck genom att påstå sig vara och accepteras som just konst. Genom konsten kan vi uppnå en balans mellan det irrationella och det rationella i våra liv och ge oss de mellanrum vi behöver för reflektion och eftertanke, oavsett ålder, kön och social tillhörighet. Det är politiken som ska skapa förutsättningar för detta. Efva Lilja

Att dans kan väcka känslor och uppmuntra till rörelse är riktigt, men vilka känslor och vilka rörelser? Är det viktigt att alla går hem och dansar efter en föreställning? Är det lika viktigt att alla går hem och spelar fiol efter en konsert? Eller att man gör en skulptur efter att ha varit på en konstutställning? Att dans ses som  ett komplement till annan fri konst  förklarar dansens låga ställning i stadens kulturpolitik. Koreografer har svårt att etablera sig i staden. Dansarna, scenograferna, ljussättarna, tonsättarna, kostymörerna får därmed inga jobb. Nya teatergrupper får verksamhetsbidrag snabbare än nya dansgrupper. Det verkar mer självklart att satsa på rum för talteater än för dans – därför är vi nyfikna på utredningen om dansbara scener.

Skapande Skola lovordas av Folkpartiet men har fått kritik av många konstnärer eftersom konstnärerna inte får ta plats på allvar i skolornas klassrum och lärarrum. Konsten blir snarare undantaget som bekräftar regeln, ett check-kryss i rutan och blir inte den del av en gemensam strävan för ett öppet och tolerant samhälle och den enskilda människans värde som tanken var på pappret.  Lärarna i skolan har för lite kunskap om danskonst och vet inte vad de ska fråga efter, mer än status quo: danstävlingar, sällskapsdans och folkdans. Skapande Skola-projekt måste förberedas mer och vara mer långsiktiga. Danskonstnärer borde kunna anställas för att utbilda lärare, i Skapande Skola-projekt och på Lärarhögskolan. 

Positivt är att Folkpartiet vill utveckla anslagen för fri danskonst och att man tror på konstnärerna egen kraft till förnyelse. Att konstnärerna själva ska ha mer att säga om kulturpolitik än politikerna. Det är ett olyckligt ordval att kalla Svenska Balettskolan för en uppmuntran av danskonsten. Svenska Balettskolan är förvisso en viktig skola som utbildar barn i åldern 10-16 år i främst klassisk balett men skolan har väldigt lite med det professionella fria danslivet i Göteborg att göra.  

Vidare saknar jag mål för den subversiva konsten, den som är obekväm och chockerande men som vi alla vet är den viktigaste.  Att målsättningen är att Göteborg ska bli norra Europas kulturhuvudstad och Västra Götaland ska bli Sveriges främsta kulturregion är fantastiskt, men hur når vi dit? Jag och mina kollegor blir utmattade av tanken på att fortsätta sponsra tillväxten av staden och regionen med våra egna liv. Vi behöver kompensation och månadslön. Vi har inga producenter och är också våra egna administratörer och marknadsförare. Folkpartiet, ni vet att vi finns och ni har delvis erkänt vårt yrke. Vad sker härnäst? Vad gör vi?