- Varför ska de fria dansarna och koreograferna rösta på ditt parti?
Kristdemokraterna ser varje människa som ett mål i sig. Ingen annan människa får äga henne eller på ett kränkande sätt utnyttja henne. Varje människa är unik, men behöver gemenskap med andra för att leva och utvecklas. Människan har såväl kroppsliga och själsliga som andliga behov. Det kristdemokratiska samhällsarbetet tar därför sin utgångspunkt i människans helhet och betonar människans behov av gemenskap.
Våra viktigaste frågor i Göteborg berör barns uppväxtvillkor och äldreomsorgen. Barngrupperna i förskolan måste bli mindre, därför jobbar vi för ett maxtak på 15 barn per grupp. Skolan ska inte bara ge kompetens för arbetslivet, utan kunskap för livet. Varje elev ska få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.
Alla göteborgare ska åldras med värdighet och kunna välja vem som hjälper till i hemmet. Vi vill därför att Göteborg ska tillämpa lagen om valfrihet. Alla som vill ska kunna välja hemtjänstutförare. Makten över vardagen ska den äldre själv ha.
Göteborg är på många sätt en fantastisk stad, men vi kan bättre. Göteborg behöver ett nytt ledarskap.
Till bloggens stora glädje kom ytterligare svar, från Kristina Carlsson som sitter i regionens kulturnämnd: Vi värnar den mångfald som finns i vårt fria kulturliv – alla konstformer inklusive dansen, mycket behöver göras för de många fria kulturutövare som finns – så att så många som möjligt i Västra Götaland får en möjlighet att ta del av det ni gör.
- Vad har ni för planer för Göteborgs fria dansliv?
Vi ska ha ett fritt och välmående musik- och kulturliv och det är något det offentliga både i form av stat, regioner och kommuner i olika delar bidrar till. Från statens sida bland annat genom olika former av riktat stöd från Kulturrådet. Från kommunalt och regionalt håll har vi andra typer av stöd, dels genom direkt verksamhetsstöd, och dels genom kommunal musikskola, aktivitetsbidrag och sponsring av konserter och liknande.
Kristdemokraterna tror att civilsamhället kan bidra mer än idag inom detta område och vill göra mer för att skapa skattetekniska incitament för kultursponsring. I och med budgeten från i höstas så slipper kulturstiftelser betala skatt på sin avkastning, det var ett viktigt steg. Nu måste vi se hur vi kan gå vidare. Den typen av reformer är för vår del mer prioriterade än generella anslagsökningar.
Kristina Carlsson: att arbeta för att stärka den fria danskonsten är viktigt just i syfte att bredda kulturutbudet. Vi arbetar särskilt för att barn och unga ska få upp ögonen för konsten alla former.
- Hur viktig är den fria danskonsten för ditt parti?
Det är viktigt att barn och ungdomar tidigt kommer i kontakt med kultur i skolan och att de inte enbart får lära sig att konsumera kultur, utan även ges möjlighet att skapa själva. Kultur- och musikskolan fyller en viktig funktion när det gäller att väcka barns och ungdomars intresse för kultur. Det är därför viktigt att denna verksamhet är tillgänglig för alla barn. För att fler ska få möjlighet att själva vara med och skapa ska möjligheterna att införa en kulturskolpeng utredas. En sådan peng ska kunna användas av elever för att välja kulturskola utifrån egna intressen och förutsättningar. Alla elever ska erbjudas plats i kulturskola. Dessutom tror vi att civilsamhället kan bidra med mycket i detta.
Kristina Carlsson: Detta är en fråga för Göteborgs kulturnämnd- och jag vet att den av och till kommer upp på agendan. Vi har ju mycket duktiga dansare i Göteborg, men tyvärr är ju den penningpåse vi får tilldelat till kulturen inte så stor som den skulle kunna vara. det finns ju många skattefinansierade verksamheter som behöver sitt – så vi får göra en avvägning. Dansen är dock en viktigt fråga även här.
Bloggen analyserar: Sant är att dansutövare också är medborgare i ett samhälle. Vi är föräldrar, sambos, barn till föräldrar och barnbarn till far- och morföräldrar. Vi bryr oss om mer än danskonsten och det speglas i våra verk där konsten sätter den komplexa människan i centrum. Men vår situation som danskonstnärer är svår. Vi har svårt att nå de mål vi själva har och de mål som staten och samhället ritat upp för oss. Vi har svårt att överleva på vår konst trots långa arbetsdagar och nätter, trots att vi är experter på att spara och på hushålla med resurser. KD vill ha ett fritt och välmående kulturliv och hänvisar till anslag från Stat och kommun både som stöd till skapare och, förmodar vi, även till arrangörer, dvs ”sponsring av konserter och liknande”. Ordet dans nämns inte specifikt utan hamnar inom hela kulturbegreppet. Däremot finns musik med som egen konstform. Många partier, så även Kristdemokraterna, pratar om vikten för barn och unga att skapa själva. Men få partier har en plan för vad som händer när dessa barn slutat skolan och vill fortsätta skapa. Dvs vad händer med de professionella utövarna? Finns konstnär med som ett möjligt yrke i arbetsmarknadspolitiken?
Kristdemokraterna tror på skattetekniska lösningar och att underlättande av kultursponsring för företag kan vara en väg. Undertecknad har haft med sponsorer att göra och drog då slutsatsen att det blir väldigt många telefonsamtal för väldigt lite pengar. När loggorna skulle samsas på affischen i egenskap av sponsorer hade stat och kommun bidragit med väldigt mycket mer än näringslivet. Problemet är dessutom att om en koreograf blir av med anslag, vilket även drabbar de dansare, kostymörer, scenografer, ljussättare, tonsättare, producent, ljus- och ljudtekniker som samarbetar med koreografen, finns det ingen avkastning att slippa skatta för. Själva danshändelsen uteblir helt. Publikmötet likaså. Eftersom ordet dans inte nämns i Kristdemokraternas svar tolkar vi det som att den fria danskonsten inte är viktig alls för Kristdemokraterna. Samtidigt var Kristdemokraterna först med att svara vilket tyder på att de tog frågorna på allvar.
Bloggen vill utbilda samtliga partipolitiker genom att ge ett vanligt exempel från verkligheten för danskonstnärer:
Koreografen XX får ett anslag på 80.000 kr för att skapa en föreställning där, föruom hen själv, tre personer medverkar. Pengarna räcker till andrahandskostymer, arvode till sömnad, affisch, rekvisita och lön till de medverkande. Dansarna får 85 kr i timmen för en veckas arbete men i själva verket arbetar de i en månad med föreställningen. De behöver denna gång inte betala hyra för replokal eller för scenen och de kan behålla biljettintäkterna. Biljettintäkterna där en biljett kostar 50 kr – för att fler ska ha råd att komma – blir totalt 4850 kr. Koreografen betalar in 6 % till Skatteverket, dvs 291 kr av biljettintäkterna. Dansarna delar på 4559 kr, vilket blir 1519 kr per person. 455 kr betalas in som arbetsgivaravgift och 455 kr i skatt per person. Dansarna får slutligen 609 kr per person för fyra föreställningar. Dvs 152 kr per föreställning. Hur kan danskonsten utvecklas under dessa förutsättningar? Jag tror att många politiker tänker att alla danskonstnärer har en månadslön i grunden och att arbetet med dans är en bisyssla. Men det finns ingen månadslön i grunden. Anslagen vi får från stat eller kommun, i bästa fall från båda, är ingen bonus, det är vår enda och verkliga budget.
Kristina, bjud in Finansdepartementet till era möten.
Bloggen Om Dans 
Kommentera