Jag snubblade över Anna Halprin igen. På nätet. Hon är 96 år nu. Ännu verksam. Jag är så glad att jag fått träffa henne på riktigt två gånger. På American Dance Festival, Duke University 1997 där jag var en av sex dansare hon valde ut (från cirka 300 personer) att göra audition till legendariska Parades and Changes. Och några år senare deltog jag i hennes heldagsworkshop i San Francisco, 1999.
Jag hittade ett klipp med nya tillbakablickar som jag tidigare inte sett. Bilderna med det stora nätet måste vara från La Scala. Dansarna släpade in ett stor nät från stranden, in på teatern. Blir arkiven mer levande, får större betydelse ju längre tid som gått? Det visade sig vara utdrag ur filmen Artists in Exile: A Story of Dance in San Francisco:
Jag hävdar ju alltid att det är Anna Halprin och inte koreograferna på Judson Church som är anmodern till postmodern dance. Ja inte för att en ängel har sagt det till mig utan för att jag läste Janice Ross fantastiska Experience as Dance. I ovanstående klipp säger hon det själv. Postmodern dans föddes i hennes utomhusstudio som byggdes av hennes man, landskapsarkitekten Lawrence Halprin.
Jag hör ständiga felsägningar om detta på konstuniversiteten i Sverige. Prata mer om Anna Halprin när du nämner John Cage, Merce Cunningham, Yvonne Rainer, Simone Forti, Trisha Brown.
Anna Halprin är hennes namn.
Bloggen Om Dans 