Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2012

När blir ett samtal ett samtal att tas på allvar? Hur många lyssnare ska det ha? Hur ska det dokumenteras? Är det talarna eller lyssnarna som definierar värdet i samtalet? Måste det finnas en tredje, objektiv part? Ska samtalet spelas in? Är det som sägs på en scen viktigare än det som sägs i ett omklädningsrum, en loge eller i fikarummet? Ska samtalet organiseras av Staten? Av danskonstnärerna? Av båda? Detta inlägg kommer att ägna sig åt samtalet om dans i Göteborg samt en konferens om dansens teori och praktik som just ägt rum på Dans och Cirkushögskolan i Stockholm.
Idag förs många och livliga samtal kring danskonsten, det har skapats en masterutbildning i Contemporary Performative Arts på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg, men hur klarade man sig innan dess? Fanns det något före Dans & teaterfestivalens frukostsamtal på 1990-talet som jag själv minns och även ledde?  Var fanns samtalet, teoribildningen inom dansområdet?
Jag bad Tredje Våningens konstnärliga ledare, koreografen Gun Lund och konceptkonstnären och läkaren Lars Persso som varit verksamma inom dansen ända sedan 70-talet berätta om vad de minns. De är aktuella med dansverket Transmission.

Först en inledning med Bengt Häger:
Klicka för att se Bengt Häger berätta om den svenska danskonsten 1954

Gun Lund och Lars Persson Bild: Bohusläningen

Gun Lund och Lars Persson Bild: Bohusläningen

Lars Persson berättar: ”Vi hade ett tätt samarbete med Musikhögskolan när vi startade scenen Atalante. Det gav upphov till diskussioner, också kring danskonsten. Gruppen kring Atalante diskuterade dansens estetik och relation till samhället nästan jämnt. Här fanns gott om teoretiker, inte minst Martin Nyström, CarlAxel Hall, Anders Hultqvist och Tomas Forser, men också vi själva.”

Lars fortsätter: ”Gun (Lund) började på en uppsats på Pedagogen, Horace Engdahl och Margareta Åsberg föreläste och diskuterade på Atalante. Sedan kom Atalante-tidningen som skrev och diskuterade en hel del. Gun och jag gick på kompositionslinjens seminarier och diskuterade dansens perspektiv . Bl a var Birgit Åkesson här med Horace Engdahl. Vi arrangerade också många kulturpolitiska debatter. Det hände ganska mycket, trots att kretsen med dansare o koreografer var ganska begränsad. Eller kanske tack vare det, man behövde inte organisera allt – det estetiska konstnärliga samtalet var mycket livligt.”

Klicka för att se Birgit Åkesson m fl

Gun Lund berättar:
”Redan när vi (se tidigare inlägg om Göteborgs fria dansliv) startade ”Frilansdansare i Väst för daglig träning” i början av 80-talet blev det starten på informella samtal efter träningen. Senare skapade vi det första Danscentrum som sedan blev Dans i Väst och återigen Danscentrum med ambitionen att diskutera vad som hände på dansområdet. På Kulturbageriet (Övre Husargatan) organiserade vi sådana träffar där vi satt på golvet och pratade om vår konstform.”

Gun Lund fortsätter: ”Den första fridansfestivalen i Göteborg ägde rum på Rostrum, med Ulf Gadd som beskyddare, ca 1984. Den omgavs av ett antal seminarier.  Vi arrangerade också ett särskilt symposium på Studio 2 (Landala Torg) om dansens historia och framväxt. Vi fick låna filmer från både Goetheinstitutet och Amerikanska ambassaden i Stockholm. Nia Wetterholm fick till slut ersätta Birgit Cullberg och berätta om Kurt Joos och Laban. Det var helt magnifikt. Atalante var förstås oerhört viktigt. Vi arrangerade många olika händelser, också av seminariekaraktär.Vid det första svenska Dance Across Borders 1997 organiserade vi ett antal seminarier liksom, vid Dance Across Borders 2001.”

2001 startades Dansbyrån av koreograferna Marika Hedemyr, Victoria Alarik och Paula de Hollanda som också vill ta samtalet om dans på allvar. De arrangerar omtyckta dansbarer med gäster från hela världen. Marika Hedemyr menar, och jag håller med, att vi är många som håller monologer med oss själva. Vi måste arbeta mer för en dialog. Dansbyrån är även ett koreografkollektiv, där bl a Moa Sahlin är verksam. Dansbyrån har i tio års tid arrangerat samtal, seminarier och verkstäder för danskonstnärer.
Close Encounters: Contemporary Dance Didactics: Explorations in Theory and Practice
Jag kommer just från en konferens på Danshögskolan i Stockholm som ägnade tre dagar åt dansens teori och praktik. Talarna kom från olika universitet i hela Norden, förutom Grönland. Dessutom från Från Nya Zealand, Sydafrika, USA, Storbritannien, Holland, Tyskland, Malta och Sydkorea. Svenska talare och lyssnare kom från Malmö, Umeå, Luleå, Kristinehamn. Ingen, förutom jag, kom från Göteborg. Varför det?

Från Univeristy of Auckland kom t ex både lärare och elever. Det gick direkt att se hur arbete och kunskap fördes vidare. Lärare och elever initierade projekt tillsammans. De hade universitetet i ryggen och nådde långt. När får vi ett universitet som välkomnar dans på många olika nivåer i Göteborg? Masterutbildningen Contemporary Performative Arts är ett steg i rätt riktning. In med en kandidatutbildning också.

Samtliga  presentationer dokumenterades och lades upp av Dans- och Cirkushögskolan. Du som inte var där har nu chans att ta del av konferensen. Här är några av klippen.

Jag pratar om ett dans-i-skolan-projekt:

Jag hann inte riktigt utveckla skillnaden på att vara koreograf/pedagog i skolans värld. Jag ville prata mer om hur man arbetar för en ”safe” miljö att skapa dans i skolan, medan man på teatern ofta letar efter det som är ”unsafe”. Vad finns det för eventuella pinsamheter i skolan, lärarrummet, på scen? Hur arbetar vi med detta?

Mavin Khoo och Christina Kos talar om klassisk balett och klassisk indisk dans.

Irene Hultman beskriver sin praktik:

Göteborg har alltid haft en mer experimentell danskonst än exempelvis Stockholm. Danskonsten skapas med små medel och blir järv och fri. En kandidatutbildning i danskonst på en högskola skulle ge möjlighet till fördjupning och utveckling.

Händelser i Göteborg i veckan:

På onsdag den  7 november kl 18.00- 20.00, på Artisten, sal A505 kan man se brittisk dansfilm. 2 timmar kortfilm av konstnärer som Shelly Love, Liz Aggis/Billy Cowie, DV8/Lloyd Newson. Fri entré!

På torsdag 8 november kl 16.00-18.00, på Bio Roy, högst upp på Avenyn visar Billy Cowie korta 3D filmer. Filmerna visas under 2 timmar och du kan komma och gå som du vill. Billy Cowie finns på plats. Billy Cowie är kompositör, koreograf, filmare med 3D installationer som specialité. Billy Cowie, född i Skottland, lever och arbetar just nu i Brighton. Fri entré!

Film av Billy Cowie med dansaren Amy Hollingsworth.

Samma kväll kl 19-22 är det ett samtal mellan dansaren Tommy Håkanssson och Eva Persson på Stora Teatern blandat med Tommys dansfilmer. Det blir även filmning på plats med villig publik, med instruktioner av Tommy.

Den 8 november kl 18:30-20 kan man även gå och lyssna på koreografen Mireille Leblanc, under rubriken Koreografiska Konstnärskap, På Danscentrum Väst, Ärlegården vid Mariaplan.
Mireille Leblancs The Seventh Sense:

November är här, elfte månaden år tjugohundratolv. Kura inte skymning. Ut och upplev och tala med dansen!

Annonser

Read Full Post »

« Newer Posts

%d bloggare gillar detta: