Bloggen Om Dans

Kortare bio:
Ami har skapat film sedan 1995 och soloföreställningar sedan 2002. Hennes arbeten organiseras av Studio BuJi. Hon är utbildad under förra århundradet på Balettakademien och Akademi Valand, hon är medlem i en traditionell dansstudio i Kyoto sedan år 2000, hon har en MFA i fördjupat skådespeleri från Högskolan för Scen och Musik (Länk till masterarbetet på engelska finns här: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/36539  )
och en Master of Philosophy från Center for Asian theatre and dance, University of London. Hon är medkoordinator för Nordiska Sommaruniversitetets symposium i konstnärlig forskning som arrangeras två gånger per år.

I sitt soloarbete arbetar hon ofta med frågor som rör kvinna, kropp och makt. Hon skriver en ramberättelse där koreografi, nutida musik, video och text samverkar. 1992-2010 arbetade hon mycket med danskonst för barn och ungdomar. Sedan 2008 har hon börjat närma mig gymnasie- och vuxenpubliken. Hon är även verksam som koordinator för ett internationellt symposium i konstnärlig forskning 2ggr/år på Nordiskt Sommaruniversitet, en viktig experimentplats för hennes eget konstnärliga arbete. Där har hon bl a utvecklat sitt arbete med Suriashi Intervention som sedan 2017 heter Suriashi marche féminine (Cixous)  – hennes långsamma gående över världen med fokus på vad långsamt gående gör med henne, publiken och rummet – inte som en historisk studie utan som ett nutida konstprojekt.

På 3:e Våningen har hon skapat Faller Damm, Faller Regn (2012) om likheten mellan de medeltida kvinnliga cross-gender-dansarna Shirabyoshi och nutida dansare, samt 20xLamentation (2013) som jämförde 20 olika kulturella lidanden i exempelvis kristendom och i buddhism. 2014 skapade hon scenkonstpromenaden Hybridhjärta för Göteborgs Botaniska tillsammans med musikern Anna Svensdotter och koreografen Frej von Fräähsen (spelades även 2016). Hon arbetar även med film som antingen står för sig själv eller är integrerad i scenkonstverk. Dokumentären Solens dans om dans i Japan visades senast i New York, Karlstad och Palma 2015-16. A Particular Act Of Survival (2015), 90 min, var en hyllning till den kvinnliga, utominstitutionella dansaren som genom tiderna sparkat in dörrar för att ge plats åt den kroppsliga livsberättelsen. Den vann pris i kategorin Årets Slowfood på Scenkonstgalan 2015. Hero 2016 var ett beställningsverk till en Noteaterfestival producerad av Mu:Arts i London, en bearbetning av helvetesdramat Atsumori. Det spelades även på 3:e Våningen och Cinnober. Samma år ställde hon ut en 4,5 timmar lång videodokumentation av Suriashi Intervention på utställningen Durational Practices, Marathon Art på Galleri A_Venue i Gbg. I Medusas Skratt 2017 arbetade hon utforskande med olika uttryck för maskulinitet i västerländsk och japansk scenkonst och avslutades i glittrande gender fluid disco.

 
Längre bio:
Ami är främst verksam i Göteborg, men också runtom i världen, t ex Egypten, Japan och Australien. Hennes filmer har visats över hela världen. 1995 fick hon ett hedersomnämnande i Paris i dansfilmfestivalen VidéoDanseGrandPrix för debutfilmen Fröken Tuvstarr, hennes älskade och den skallige Quasimodo. 1999 blev hon nominerad till Göteborg Filmfestivals pris.  Amis texter är publicerade i GP, Danstidningen, ”Doris Dagar” (Bokförlag Korpen) samt i bokdebuten ”Älskade Vampyr”(Gothia Förlag). Hon presenterar ofta sitt arbete på internationella forskningskonferenser och hon har suttit i juryn på Teaterhögskolans skådespelarutbildning. Hon är medlem i Peer review board för Journal for Artistic Research.

Hon har tillbringat mycket tid i Japan och studerat traditionell japansk scenkonst och musik för mästare i Kyoto, främst Nishikawa Senrei men också no-mästare från Kita- och Kanzeskolan. Det har hon gjort lika mycket för att förstå som för att hitta en plats för dessa unika uttryck i sin egen nutida konstnärliga gestaltning. Hon har en rad projekt bakom sig där detta har varit tydligt och även flera internationella samarbetsprojekt i Sverige, Egypten och i Japan. Hennes dokumentärfilm om japansk dans, Solens dans, som hon skapat tillsammans med Folke Johansson, fick världspremiär den 29 april 2013. Den har visats i USA, Japan, Spanien och Argentina och finns nu på DVD utgiven av Njutafilms.  Det är den första svenska filmen om japansk dans.

Skånberg fortsätter med sitt konstnärliga forskningsarbete med att gå långsamt och att nå ut med föreställningen Medusas Skratt. Hon har påbörjar arbetet med nästa föreställning med arbetsnamn The Crone. Hon samarbetar bl a med Onyx Kulturproduktion , ljussättaren Åsa Holtz, dansfilmaren Meritxell Aumedes, dansaren Anna Bergström och tonsättaren Kajsa Ingemarsson. Delar av projektet kommer att växa fram i Håcksvik, i Hyltebruk, i Kyoto och i Jönköping. Föreställningen får premiär på Atalante 2018.

Skånberg innehar anslag från Konstnärsnämnden och Göteborgs Stad.

Ami i 20xLamentation Foto: Laila Östlund